Till alla oavsett

Önskar en fin dag till dig och alla andra också😊

Siala – Kingdom Come 😀 Jag föredrar lite mer fart men denna va precis vad jag behövde. Tack!

En anledning till att det är svårare att skaffa nya vänner nu jämfört när man gick i skolan tror jag beror nog på intressen, krav, mängd människor. Jag växte upp i en miljö med där alla fick vara med och var accepterade. Du träffar samma människor om och om igen med alla möjliga intressen och förhoppningar så man blir vän med en och en annan. Tyvärr så är det inte så för alla. Att vara 30+ som jag och alla man umgicks med har nu en partner även barn, gör att man snabbt känner sig utanför och undrar varför man själv inte har lyckats så bra. Alla människor handskas med problem men vissa är betydligt tuffare än andra.

För att sätta lite mera fart på tråden så tänkte jag be alla filmintresserad att rekommendera en film som bara måste ses. Inga jätte kända filmer. Helst någon som många säkert aldrig hört talas om.

Charly från 2002

Ha en bra kväll.

 

 

 

Mitt filmintresse är väldigt begränsat, beror nog på att jag är en orolig själ som har svårt att sitta still….Men en film jag alltid återkommer till är den här;

https://www.tv.nu/program/en-ovantad-vanskap

Om det är någon som missat den, SE DEN! 🤩

Har också sett en oväntad vänskap flera gånger, senast för ett par dagar sedan. Finns på SVT play.

Den är riktigt bra 😊

Jag har den på min “att se lista” tillsammans med hundratals andra.

Någon annan än mig som börjar tröttna på folk som inte verkar förstå att Covid-19 inte har gjort att alla andra sjukdomar försvunnit? Så fort någon är borta från jobbet strömmar det med frågor som “har hen fått corona?”. Om och om igen. Speciellt irriterande när vi vet att personen sedan tidigare varit sjukskriven andra anledningar (skada) eller VAB.

Tror att folk frågar om det är corona för rädslan att det finns i närheten och det verkar det ju göra tyvärr.

Önskar att det kunde bara försvinna, viruset alltså.

 

Tack för filmtipset – en oväntad vänskap. Ska kolla vid tillfälle 🙂

Ja den där låten kanske inte är det mest peppiga man hört i sin livstid, men håller med om att den är ganska fin som den är ändå. Hittade den av en slump den dagen jag postade här. Inget jag går sådär runt och lyssnar på om dagarna hehe.

Har förövrigt dålig koll på filmer så kan inte rekommendera någon sällsynt pärla direkt. Däremot är min favoritfilm “Tillsammans är man mindre ensam”. Rekommenderar om någon inte sett den. Fransk mysig film med känslomässigt fint djup.

Hej alla fina därute . Hur är det med er idag?

[Yellow Horaka]

Inget vidare här. Fredag, helg, bara ett mörker som möter en, även om jag kanske har det bättre som har ett jobb på vardagar att gå till. Men efter jobbet blir det ensamt, trist igen. Liksom helgerna. Önskar helgerna bara rusade på. Lider av ofrivillig ensamhet. Hoppas träffa någon, både som vän och gärna livspartner.

Yellow Horaka skrev:

Inget vidare här. Fredag, helg, bara ett mörker som möter en, även om jag kanske har det bättre som har ett jobb på vardagar att gå till. Men efter jobbet blir det ensamt, trist igen. Liksom helgerna. Önskar helgerna bara rusade på. Lider av ofrivillig ensamhet. Hoppas träffa någon, både som vän och gärna livspartner.

Har inte så himla mycket att tillägga. Du beskrev mig och mina tankar. Blir nästa helg bättre? Det är det riktigt jobbiga. Att man innerst inne vet att vad som till 99% väntar en även då. En ond cirkel som många av oss har hamnat i där det inte sker några större förändring vecka från vecka.

Hoppas ni andra har det roligare.

 

Känner också igen, helgerna är svårast när det gäller ensamheten. Fredagskvällar förr när jag var på kontoret tyckte jag kunde vara okej eftersom jag ändå var så trött efter arbetsveckan. Men lördag och söndagen var bara som en lång väntan på att få träffa en människa igen. Förra sommaren gick jag tillbaka tidigare till jobbet från semestern för att jag inte stod ut längre att bara gå runt hemma. Det är skrämmande att ensamhet verkar så utbrett? Så många som lider av ofrivillig ensamhet. Synd att vi inte lever i ett samhälle med fler samlingspunkter. Som att man hade kunnat gå ner på byn och sätta sig runt en lägereld och bara få vara bland andra. Läste någonstans att tips för att träffa andra och hur man skulle bete sig då var att vara nyfiken, ställa mycket frågor. Men jag känner samtidigt, hur ska man orka det? Orkar knappt med mig själv.

Har ni det mysigt hemma? Brukar det hjälpa er mot ensamhetskänslor att liksom kura in sig i boendet liksom?

Kan va mysigt att tända lite ljus och äta nåt gott🙂

Förresten:

Har hänt mig några gånger att mina inlägg här fastnar i väntan på godkännande. Tycker själv inte att jag skrivit något konstigt, har det hänt er också?