till alla er som mår dåligt ❤️

[Pink Bulola]

hej! vi känner inte varandra. men jag vill berätta lite om min historia kort: allt började i 4an. blev djupt deprimerad, såg inget hopp i livet. sen blev det SKIT i sommaren till 7an. kunde inte ta mig ur sängen, var deprimerad och jag förstod inte varför. alla tankar rusade, varför behövde det hända mig? varför behövde just jag utsättas för dåligt mående? VARFÖR? och de frågorna fortsatte som frågor. jag såg inget hopp, jag kunde inte se mig ha en framtid. när är det min tur att bli bättre? men det skulle aldrig bli bättre. jag var ett hopplöst fall. jag kämpa o kämpa, verkade inte komma någon vart. tills jag träffade just den läkaren som förstod mina svårigheter och problem. men nog med mig, vad jag vill säga till dig som läser detta: du är bra som du är. du duger. jag vet att allt detta kan man ha fått höra 1000 gånger.. men det kan vara skönt att höra det från någon som har utsatts för dåligt mående och tagit sig igenom det. du klarar detta, jag tror på dig!! det finns ett slut. ett ljus i slutet av tunneln. i slutet av den ofantliga, mörka, svarta långa tunneln. det går att ta sig upp ur hålet man har hamnat i. det finns hopp för alla, alla går sina egna vägar till att må bättre, så hur det kommer att bli bättre det vet jag inte. men jag är ett exempel på hur det kommer att bli bättre. jag hejar på dig !!❤️

jag vill tillägga: det är okej att må dåligt och känna som man gör. det är okej att göra misstag. och det är svårt, livet är svårt, det kommer oväntade saker som man aldrig tänkte sig skulle hända just sig själv. som för mig och min diabetes typ 1. livet är inte bara bra, ingen är bara glad för då finns det ingen poäng. (det är bara det jag tycker, jag kan ha fel)❤️

<3 Vad fint!

Något som varit/är avgörande för mig är att omge sig med “rätt personer”.
Vad förödande det är med exempelvis en omgivning som fullständigt struntar i ens mående och kanske till och med existens. Bara gör ens mående ett par resor värre.. I folkmun sägs det ofta att det nog inte är som man tror, att folk visst bryr sig, men det är ju så förljuget – visst kryllar det av folk som inte bryr sig ett smack. Märker en enorm skillnad i mitt mående och depression nu när jag i stället sållat ut alla dessa.
Jag tror inte på magiskt tänkande ur den bemärkelsen att saker och ting “bara blir” bättre (det är helt enkelt inte sant enligt mina erfarenheter), utan jag tror snarare man oftast behöver se sanningen i vitögat 🙂

Ställa sig frågor som:
Får jag en dålig magkänsla av den här personen?
Är den här personen genuint nyfiken på mig eller pratar den framförallt engagerat om sitt?
Om jag haft behov av att prata, vilket bemötande brukar jag få då?
Är det här en person som jag ser upp till och vill efterlikna?

Gällande familjemedlemmar:
Hade jag umgåtts med den här personen om vi inte vore släktingar?

Omtanke känns i kroppen – när man får. Kärlek känns. Om du inte får dessa känslor är det helt enkelt inte en person som ger dig just detta. Förväxla inte att någon “tar sig tid”, med empati – när du mår dåligt och söker stöd. Motparten kan tycka illa om en som just pratar “om sitt”. Då känns det obehagligt i kroppen när man är sårbar. Den andra visar då förakt och ogillande. Akta dig för sådana personer.

Har man en stöttande omgivning kan man bestiga berg och gå genom eld. Man är oslagbar.

[Pink Bulola]

Indigo Fijylo skrev:

<3 Vad fint! Något som varit/är avgörande för mig är att omge sig med ”rätt personer”. Vad förödande det är med exempelvis en omgivning som fullständigt struntar i ens mående och kanske till och med existens. Bara gör ens mående ett par resor värre.. I folkmun sägs det ofta att det nog inte är som man tror, att folk visst bryr sig, men det är ju så förljuget – visst kryllar det av folk som inte bryr sig ett smack. Märker en enorm skillnad i mitt mående och depression nu när jag i stället sållat ut alla dessa. Jag tror inte på magiskt tänkande ur den bemärkelsen att saker och ting ”bara blir” bättre (det är helt enkelt inte sant enligt mina erfarenheter), utan jag tror snarare man oftast behöver se sanningen i vitögat 🙂 Ställa sig frågor som: Får jag en dålig magkänsla av den här personen? Är den här personen genuint nyfiken på mig eller pratar den framförallt engagerat om sitt? Om jag haft behov av att prata, vilket bemötande brukar jag få då? Är det här en person som jag ser upp till och vill efterlikna? Gällande familjemedlemmar: Hade jag umgåtts med den här personen om vi inte vore släktingar? Omtanke känns i kroppen – när man får. Kärlek känns. Om du inte får dessa känslor är det helt enkelt inte en person som ger dig just detta. Förväxla inte att någon ”tar sig tid”, med empati – när du mår dåligt och söker stöd. Motparten kan tycka illa om en som just pratar ”om sitt”. Då känns det obehagligt i kroppen när man är sårbar. Den andra visar då förakt och ogillande. Akta dig för sådana personer. Har man en stöttande omgivning kan man bestiga berg och gå genom eld. Man är oslagbar.

du tar upp ett väldigt viktigt ämne där. det är verkligen viktigt med kärlek och omsorg. jag har haft många runtomkring mig som har dragit ner mig, märker STOR skillnad när jag blocka de och förklara att vi inte kan vara vänner, mycket mindre stress ångest osv. håller helt med!❤️med rätt personer i sin omgivning, som du sa så är man oslagbar. ❤️