Hem > Forum > Må piss > Tänker på självmord

Tänker på självmord

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag skrev ett inlägg förut om att läkaren klippt zoloften

    fortfsrande nej till den som jag tagit i 15 år

    mår inte bra och vill inte mera nu

    tänker inte göra något ikväll absolut inte

    ska rensa lghtn och kasta onödiga saker och kläder som min dotter blir tvingad att ta hand om annars och det lär hon inte gilla

    någon skrev om deppresion här och jag kände inte alls igen mig för sen min särbo kastade ut mig mitt i natten i onsdags då har jag varken borstat tänderna eller duschat och orkar inte hå in i duschen

    om man har svår deppresion och kan duscha ändå och titta på film vad är det jag har hamnat i då?

    tänker skicka ett brev dagen innan så det kommer fram på eftermiddagen och då är jag redan borta .

    men inte nu.

    ska kasta och röja mera saker först.

    ingen behöver känna sig tvingad att svara på detta jag ville bara skriva av mig

    finns liksom inget kvar att säga eller skriva

    Avatar

    Ja, du kan duscha och se på film fast du har svår depression. Så var det för mig. Det var nästan det enda jag gjorde.

    Om du känner att du inte orkar mer gå in på en vårdcentral och säg som det är. Då måste de hjälpa dig. Det är vad jag gjorde.

    Hej!

    För några veckor sedan berättade du om din läkares beslut om medicinen, och den vanmakt och oro som du då upplevde.

    Du skrev också att läkaren sagt att du måste besöka en Psykläkare på affektiva mottagningen på UAS här i Uppsala för dosjustering. Har du gjort det? Och har du nu kunnat hämta ut de tabletter som du fick av läkaren?

    Har du någon kontakt redan i psykiatrin? Åk till psykakuten och prata med dem om din situation. Du har ett barn. Lämna inte henne genom självmord. Du kommer sannolikt skada henne för resten av hennes liv.

    Om det känns för jobbigt att åka till psykakuten själv ring 1177 eller 112 om det känns väldigt jobbigt.

    Trådstartaren

    tack för Era svar.

    jag ska dra lite kort vad som hänt så kanske NI förstår varför jag gör som jag gör.

    Min dotter är 27 år.

    vart gravid när hon var 19 år och bodde fortfarande hemma då. jag lovade att hjälpa henne så mycket jag kunde. Hon födde sin son 2 månader för tidigt och jag var med på förlossningen och låg med han på bröstet på neo under hans första timmar. sen var jag där varje dag dygnet runt på neo och sen på samvårdssidan. Hjälpte henne med allt kontakta m f-kassan så hon skulle få föräldra penning och alla andra kontakter som måste ordnas.Åkte bara hem för att laga mera mat och ta upp till neo då mammorna ej får mat där-det var så 2010 iaf-. Sen bodde dom hemma hos mig i över 2 år och efter några månader flyttade pappan till mitt barnbarn in här också. 3 vuxna och en bebis i min 2 rum o kök. jag tyckte det gick jättebra och kontakten man får med sitt barnbarn när man bor så nära och tått inpå.

    Pappan ville separera och flyttade ut. Min Dotter flyttade efter med mitt barnbarn. Boendet fungerade Ej så dom kom tillbaka. Dom flyttade till min Dotters pappa men vart utkastade där efter ca 8 månader.han bor i stor villa m fru och 2 barn och dom fick  bo i gillestugan. han behandlade dom för hemskt efter ett tag. har aldrig hört något så hemskt hut en person kan bete sig så dom kom och ringde på dörren en kväll då dom blivit utkastade. Min Dotter fick en lght inne i stan ett sk bostadssocialt kontrakt,. jag och min  särbo- som jag träffade 2013- hjälpte henne / dom med allt som man kan tänkas. Hon träffade en annan kille somk hon gått i samma skola som och dom var vänner först.Pappan till mitt barnbarn flyttade därifrån och denne kille flyttad ein ganska omgående. efter 1½ år fick min dotter en lght 2 hus ifrån mig av soc/ bostadsenheten. den nya killen visade sig vara så snäll så snäll men sen började förändringen som bara jag såg.

    Hon vart gravid  och under tiden hon väntade deras gemensamma barn så vart förändringen från hans håll ännu mera illa.Små saker som det började med exvis När hon skulle gå hem ifrån mig en kväll så bad jag henne skicka SMs när hon kom hem så jag visste att hon kommit hem. hennes mobil dog så när hon kom hem så bad hon han skicka och smset löd så här; ***** är hemma.

    Förut innan förändringen börjae så var det ” svärmor” hit och gulliga svärmor hit osv Hade han skrivit SMset inna  förändringen så hade det stått något i stil med ; Nu är vårat Hjärta hemma Så Du vet.Kram från ******

    När det var dags att föda ville dom ha mig med på förlossningen och jag var det då dom ville det.

    När det gått ca 3 veckor efter Förlossningen så kom dom förbi här och skulle låna 1 paket kaffe och jag sa då något i stil med ; och när ska Lilla ***** få sova hos Mormor då??

    DÅ säger han ; Du kommer aldrig att få passa henne eller ha hand om henne övhtaget eftersom Du när Vi bodde inne i stan och hade ***** ( namnet på min Dotters son ) hos Dig så väckte Du oss mitt i natten och vi fick lov att komma ut hit och hämta han pga att Du hade smärtor så **** kommer Du aldrig att få ha:

    jag trodde att jag hörde fel först och vänd emig mot min dotter och frågade vad är detta för något , när skulle detta ha hänt? ja säger hon lite osäkert, var det inte så då?

    Hon minns det inte av den enkla anledningen att det aldrig har hänt! Aldrig!

    Så han har börjat ljuga om mig också nu.

    Det ena gav det andra och kontakten vart sämre och sämre.

    Mitt Älskade barnbarn som nu är 8 år pratade jämt om mig förut berättad ehans pappa men nu nämner han mig aödrig.

    Att inte få träffa han som är mitt första barnbarn och som jag tagit hand om så mycket och vi hade en sån fin relation har fått mitt hjärta att gå sönder. det är mycket me rän så som har hänt men jag ska inte dra upp allt här. jag kan inte ringa till hans mobiltelefon längre och jag antar att dom har bytt nummer på den.

    jag var med om en påkörning för 1 vecka sedan och Läkaren på akuten hade försökt att ringt min Dotter men fick inget svar.han försökte ringa först 2 ggr och efter 45 minuter 1 gång till.

    Så jag får inte tag på mitt barnbarn och när det nu råkade hända en sån här sak så svarar hon Ej när dom ringer från sjukhuset.

    Jag är redan ”död” i hennes ögon och jag har inte träffat mitt barnbarn sen hans skolavslutning i Juni månad. Mitt andra barnbarn har jag hållit i max 3-4 ggr sedan hon föddes  den 30 November förra året.

    jag fyller år på Torsdag och det får räcka nu. Tänker inte uppleva hur ingen hör av sig.

    Min dotters sambo har pratat så illa om sin egen Mamma och Pappa och ett av dom är hur   dom firade Jul när han var i övre tonåren och alla hans sysokn fick Juklappar alla utom han. hahn har fått leda dom hem dyngfulla när han var liten från valborgskasen och höra dom bråka och som tröst fick han saker.Så han börjad eutnyttja det så när han hörde dom bråka så krävde han en cykel dagen efter och fick det osv osv

    Det är mycket mer än detta… men min Dotter låter han helre ljuga om mig än säga ifrån.han har varit runt till grannarna också fick jag höra på ett väldigt otrevligt sätt och pratat illa om mig. detta är en liten förort till Uppsala så folk som Älskar att skvallra utan att ta red apå sanningen kan verkligen gotta sig om dom är såna typer..

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.