Självmord

Jag håller med om att det inte borde vara tabu att ha självmordstankar. Jag tror dock att anledningen till att man inte bara accepterar att någon vill dö är pga vetskapen att saker kan bli bättre. Tar man sitt liv går man miste om alla bra stunder man skulle kunna få i framtiden. Jag menar, ser jag till mitt eget liv… jag har ju egentligen inte mycket som talar för att livet kommer att ordna upp sig för mig. Och jag har haft självmordstankar längre än jag varit utan dem. Ändå kan jag konstatera att livet har gått både upp och ner. Det finns både bättre och sämre stunder. Och kanske, kanske blir faktiskt livet bättre längre fram. Tänk vad sorgligt att gå miste om det.

En annan anledning till att självmord inte accepteras är nog hur det påverkar andra. Närstående sörjer, bekanta blir chockade och kanske nedstämda. Med det sagt ska man inte ha dåligt samvete över att man har självmordstankar. Det är helt och fullt förståeligt att man inte vill mer när livet är svårrott.

Det finns många exempel på människor som har haft det riktigt jobbigt som sedan har upplevt att livet vänt – något de antagligen inte ens kunde drömma om när de mådde dåligt. Det är värt att tänka på när man har det jobbigt. Livet kan ändras så himla mycket. Men återigen, det är okej att känna och tänka som du gör. Jag har gått i liknande tankar många gånger.

Ytterligare ett skäl till att självmordstankar inte bara accepteras är nog därför att vi klassar det som en sjukdom. Det är något som kan och ska behandlas. Ibland behöver man mediciner, ibland behöver man bara någon att prata med.

* Att identifiera vad det är för tankar och känslor som rör sig inuti ser jag som steg ett. Jag rekommenderar alltid penna och papper. Att skriva är ett bra sätt att både få utlopp för allt man bär på samtidigt som det är lättare att få en överblick över vad det faktiskt är man kämpar med.

* Steg två är att utmana tankarna och ta hand om känslorna. Kan man tänka på ett annat sätt? Finns det andra tankar som skulle få mig att må bättre? På ett sätt kan man välja sin egen verklighet. Man kan kanske inte välja sina omständigheter men man kan välja hur man väljer att tolka dem. Att våga tro på att saker löser sig är t.ex. ett väldigt bra skydd mot svåra händelser. Man både orkar mer och mår mycket mycket bättre.

* Att ta hand om sina känslor kan man göra på flera sätt. En viktig del i det arbetet är att tillåta sig själv att känna som man känner. Det är väldigt vanligt att man lägger värderingar i hur man känner eller trycker undan jobbiga känslor för att man upplever det som obehagligt eller skrämmande. Men det är okej att vara ledsen, det är okej att vara arg osv. så låt dig själv känna.

* Nästa steg är att lindra jobbiga upplevelser. När jag är ledsen behöver jag få gråta en stund. Sedan kan jag t.ex. titta på en feelgood-film för att locka fram lite andra känslor till ytan. Ibland funkar det, ibland inte. Det viktiga är att komma ihåg att även om känslorna är helt förståeliga och okej att bära på så är det inte nödvändigtvis en sanning. Tänk ex. på fobier. Det är kanske inte befogat att vara rädd för en liten ogiftig spindel men lik förbannat går pulsen upp och du vill bara springa därifrån. Verkligheten utanför och verkligheten inuti går inte alltid ihop. Det är viktigt att komma ihåg.

Så, nu har jag babblat i en evighet och bombarderat dig med (förhoppningsvis men inte nödvändigtvis hjälpsam) information. Så jag ska nog avsluta här.

Det finns en framtid som väntar på dig också, promise!

Den hårda sanningen är att det är ett tabu som kommer från rent ekonomiska faktorer. Om de rika tillät sin arbetskraft att dö när de ville skulle deras inkomster vara lägre. Det är hårt och äckligt. Sådan är mänskligheten.

Men det är vad det är. Om man nu är tvungen att leva, då är väl det minsta man kan göra med det att kämpa mot mänskligheten som den är. Vill inte systemet släppa dig, ja då får du väl besegra det inifrån genom att vara någon och något annat, som går emot principerna det är byggt på. Är man tvungen att existera för deras pengar skull ja då får man väl istället existera som någon som vägrar bidra till det och istället göra något eget av situationen som de aldrig hade tänkt sig. Någon som hittat mening trots allt. Någon som vill leva för sig själv, inte bara är tvungen för ekonomins skull. Något vackert, på sina egna villkor. Något de fruktar.