Det är 2 och 1/2 månad sedan. Vi har varit gifta i 32 år. Hmm Har inte orkat träffa honom efter det. Det var kaos då. Mycket bråk mycket sårade känslor. Börja sakta hämta mej. Har börjat gå hos en terapeut som är utbildad för människor som är i kontakt med alkoholproblematiker. Hon sa att jag har ett typiskt medberonde beteende. Är uppskriven i anhörigprogrammet. Börjar först i februari. Är ett program som är för människor som har anhöriga eller relationer med människor med alkoholproblem. Man lär sig olika verktyg för att hantera sådana frågor. Men vet ännu inte riktigt hur det funkar. Man ska också titta på min historia för att se om det finns mönster tidigare som har gjort att jag har blivit medberoende. Ska träffa honom i mellandagarna. Vi har två hundar har inte träffat dom sedan jag lämna. Så han ska komma med dom. Så vi två och hundarna ska gå på promenad. Var hård. Sa att det är för att jag vill träffa hundarna. Sa också att jag inte vill att han ska få falska förhoppningar. Det var egentligen ett ultimatum att han skulle söka professionell hjälp. Han har inte gjort det. Men vår familj är splittrad. Vi har olika syn på det allihopa. Har läst lite om medberoende och har sett att mina barn också är medberoende. Men det går inte säga till dom. Dom är inte mogna för det. Dom blir arga. Det är tufft. Som jag känner idag kommer jag inte gå tillbaka. Men han är jätteledsen och saknar mej. Men usch vad sårad och ledsen och arg jag har varit. Vill bli starkare själv.
Jag blir ledsen att höra din historia och jag känner igen mig mycket. Det du sa om barnen att dom är medberoende. Det är som mina barn dom är oxå det. Dom har en farfar som är alkolist och deras pappa dricket mycket när han väl dricker. Sen blev jag tillsammans med en som är alkolist. Mina barn är 18, snart 17 och 14. Dom är inte heller riktigt mogna för att inse att dom är medberoende. Hur gamla är dina barn? Det känns väldigt skönt att skriva med dig. Jag vill gärna hålla kontakten med dig.
