Separation
-
Avregistrerad användarehär sitter jag i min tillfälliga lilla etta som jag vantrivs i.har äntligen lämnat en man efter 18 år som kränkte mig,var otrogen ,missbrukade osv.har dagar nu som jag upplever är bra dagar och vissa dagar är ett helvete,som idag.jag blev tvungen att lämna min 16 åriga son där och jag saknar honom helt fruktansvärt även om vi ses.jag är orolig över min ekonomi och dricker för mycket vin på kvällarna för att sova😔har en sån ångest ibland att jag inte vet vad jag ska ta mig till.finns det någon som gått igenom samma sak?
Avregistrerad användareHur mår du just nu? Valde din son att stanna hos sin pappa eller är det dina boende förhållanden som tvingar isär er?
Kan du inte ta kontakt med socialen och se om du kan få socialförtur för att du och din son ska kunna bo ihop?
Har du varit i kontakt med anonyma alkoholisters anhöriggrupp allt någon annan anhörige grupp eller samtalspartner från vårdcentralen?- du behöver hjälp annars riskerar du själv att hamna i ett missbruk för att du mår så dåligt.
Vi är många som har samma erfarenhet – om du surfar runt här så finner du ganska många inlägg som handlar om det här med att lämna någon som är missbrukare.
Hej.
Har också nyligen separerat i oktober.
Har en liknande situation. Hmm är rätt nere jag också. Men hoppas jag kan ge dej pepp och stöd.
Avregistrerad användareHej hur går det i ditt nya liv?
Avregistrerad användarehär sitter jag i min tillfälliga lilla etta som jag vantrivs i.har äntligen lämnat en man efter 18 år som kränkte mig,var otrogen ,missbrukade osv.har dagar nu som jag upplever är bra dagar och vissa dagar är ett helvete,som idag.jag blev tvungen att lämna min 16 åriga son där och jag saknar honom helt fruktansvärt även om vi ses.jag är orolig över min ekonomi och dricker för mycket vin på kvällarna för att sova😔har en sån ångest ibland att jag inte vet vad jag ska ta mig till.finns det någon som gått igenom samma sak?
Hej ledsen att höra din situation. Jag är i lite liknande situation. Har precis lämnat en kille eller rättare sagt försöker lämna. Vi har varit tillsammans i tre år men kännt varandra länge. Han är alkolist och har inget jobb och han sitter i skiten. Han bor på vandrarhem just nu för han kunde inte bo kvar i sin lägenhet och fick sälja den för två år sedan ungefär. Jag känner skuld för att jag inte kan hjälpa honom nu. Men samtidigt tänker jag på att det är han som har satt sig i den situationen. Hans anhöriga har ställt upp för honom länge och även jag men han faller dit hela tiden. Slutar dricka ett tag men börjar igen. Jag har tre tonåringar ( han är inte pappan). Jag har fullt upp med mina barn så jag kan/orkar inte med hans problem längre. Jag har gett honom chanser han har bott med mig och barnen men till slut fick jag nog. Skönt att skriva av sig lite. Hoppas vi kan ge lite stöd åt varandra.
Hej.
Hur går det för dej. Vill gärna höra mer.
Avregistrerad användareHej. Hur går det för dej. Vill gärna höra mer.
h
Hej. Hur går det för dej. Vill gärna höra mer.
Hej, jag tycker det svåraste är att bryta helt med honom. Det låter konstigt säkert men jag har mycket känslor för honom. Den kontakten vi har är att prata i telefonen och vi träffas lite och då hälsar jag på honom i vandrarhemmet. Jag vill inte att han kommer till mig. Nu var det tre veckor sedan jag träffade honom. Lite efter det fall han dit igen med drickandet så nu är han inne på Maria för avgiftning och det är inte första gången han är där. Nu är han väldigt ångerfull och är ledsen för att han har börjat dricka igen han känner sig dum mot mig. Vad är det här för förhållande ientligen? Jag ser ingen framtid med honom han har för mycket problem men som jag skrev längre upp har jag svårt att släppa honom. Han vill något annat med mig. Han säger gång på gång att han saknar mig och älskar mig. Har du något tips att ge? Tacksam för svar. Berätta gärna mer om dig Pink.
Själva separationen med honom känns rätt. Han var inte så snäll.
Han klarar av att jobba. Men stort sett all ledig tid han hade drack han.
Jag mådde riktigt dåligt med honom. Har sakta funnit mej i mitt nya liv och mår faktiskt bättre.
Men mina relationer till mina vuxna barn är urusel.
Dom dömer mej men har en kontakt som jag pratar med. Hon hjälper mej att tänka klart.
Hoppas det handlar om en nyorienteringsprocess och dom har inte riktigt förstått än. Värre nu eftersom det är jul. Kommer bli en tuff tid.
Jag har ganska många aktiviteter. Men det är svårt när jag är ledig. Då kommer tankarna om mina dåliga relationer med barnen. Stickar virkar pusslar gör Bok vikning. Måste ha något att göra annars tänker jag för mycket.
Hmm sanningen var att han tog väldigt mycket energi. Hmm kan vara en prioteringsfråga för dej. Han tar energi ifrån dej. Hmm svårt för du har varma känslor för honom. Då är det svårt. Har du någon samtalskontakt.
Avregistrerad användareVad trött man blir ibland på kvinnor som väljer kassa män och sen gnäller över att det inte fungerar.
Finns ju massor med bra och skötsamma män som är singlar och söker efter kvinnor,men tydligen är det mer lockande med “farliga” killar.Är det moderskänslorna som spökar eller varför är en man som klarar sej själv inte intressant?
Måste kvinnor ha någon att ta hand om?Att be om sympati för dåliga val man gjort är ju helt patetiskt.
Avregistrerad användareVad trött man blir ibland på kvinnor som väljer kassa män och sen gnäller över att det inte fungerar. Finns ju massor med bra och skötsamma män som är singlar och söker efter kvinnor,men tydligen är det mer lockande med ”farliga” killar.Är det moderskänslorna som spökar eller varför är en man som klarar sej själv inte intressant? Måste kvinnor ha någon att ta hand om?Att be om sympati för dåliga val man gjort är ju helt patetiskt.
Hmm handlar det inte mer om att sociala beteenden är grundade i att man vet hur man ska förhålla sig i en viss situation och vet spelreglerna som man lärt sig än att “välja” fel man eller kvinna. De människor som man attraheras av har visa koder man känner igen och det är väldigt svårt att inte välja efter dessa regler.
Själv är jag uppvuxen i en miljö där det fanns både psykisk sjukdom och missbruk – mina relationer var direkta speglingar av de spelregler som jag lärde mig i min uppväxt. Jag var envis och skrev listor på egenskaper hos mina ex krokar och för varje förhållande försvann fler och jag ingick inte förhållanden med personer med egenskaper jag inte ville ha. MEN det var ett arbete som pågick i 20 år innan jag slutligen klarade av att se och välja en normal människa i mitt liv.
Avregistrerad användareSjälva separationen med honom känns rätt. Han var inte så snäll. Han klarar av att jobba. Men stort sett all ledig tid han hade drack han. Jag mådde riktigt dåligt med honom. Har sakta funnit mej i mitt nya liv och mår faktiskt bättre. Men mina relationer till mina vuxna barn är urusel. Dom dömer mej men har en kontakt som jag pratar med. Hon hjälper mej att tänka klart. Hoppas det handlar om en nyorienteringsprocess och dom har inte riktigt förstått än. Värre nu eftersom det är jul. Kommer bli en tuff tid. Jag har ganska många aktiviteter. Men det är svårt när jag är ledig. Då kommer tankarna om mina dåliga relationer med barnen. Stickar virkar pusslar gör Bok vikning. Måste ha något att göra annars tänker jag för mycket. Hmm sanningen var att han tog väldigt mycket energi. Hmm kan vara en prioteringsfråga för dej. Han tar energi ifrån dej. Hmm svårt för du har varma känslor för honom. Då är det svårt. Har du någon samtalskontakt.
Hej, jag går och pratar med en psykoterapeut och det känns väldigt bra. Det är som du säger jag har mycket känslor för honom. Idag träffade jag honom och tog en fika i stan. Han blev utskriven från Maria idag. Varje gång han skrivs ut därifrån känner jag förhoppning. Han är som en helt annan människa när han inte dricker. Nu har han åkt tillbaka till vandrarhemmet och sitter där själv. Jag tänker för mycket på hur det går för honom. Hur länge sedan var det ni separerade?
Det är 2 och 1/2 månad sedan. Vi har varit gifta i 32 år. Hmm Har inte orkat träffa honom efter det. Det var kaos då. Mycket bråk mycket sårade känslor.
Börja sakta hämta mej. Har börjat gå hos en terapeut som är utbildad för människor som är i kontakt med alkoholproblematiker. Hon sa att jag har ett typiskt medberonde beteende.
Är uppskriven i anhörigprogrammet. Börjar först i februari. Är ett program som är för människor som har anhöriga eller relationer med människor med alkoholproblem.
Man lär sig olika verktyg för att hantera sådana frågor. Men vet ännu inte riktigt hur det funkar. Man ska också titta på min historia för att se om det finns mönster tidigare som har gjort att jag har blivit medberoende.
Ska träffa honom i mellandagarna. Vi har två hundar har inte träffat dom sedan jag lämna. Så han ska komma med dom. Så vi två och hundarna ska gå på promenad.
Var hård. Sa att det är för att jag vill träffa hundarna. Sa också att jag inte vill att han ska få falska förhoppningar.
Det var egentligen ett ultimatum att han skulle söka professionell hjälp. Han har inte gjort det.
Men vår familj är splittrad. Vi har olika syn på det allihopa.
Har läst lite om medberoende och har sett att mina barn också är medberoende. Men det går inte säga till dom. Dom är inte mogna för det. Dom blir arga. Det är tufft. Som jag känner idag kommer jag inte gå tillbaka. Men han är jätteledsen och saknar mej. Men usch vad sårad och ledsen och arg jag har varit. Vill bli starkare själv.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.