Hej!
Så olyckligt vad den lilla killen på dagis gjorde mot dig när du var 4 år – vilka konsekvenser det fick.
Jag lider med den lilla 4-åringen som var du, vill bara gå fram och hålla om honom, ge honom tröst.
Den skräcken som måste infunnit sig i din kropp, skräcken som bet sig fast, tog över allt det space inom dig som du själv har rätt till.
Jag lider med dig, för jag vet att du är värd så mycket mer.
Värd så oerhört mycket mer än att leva som ett offer för all denna smärta och rädsla.
Vågar du tro på mig om jag säger att bortom all smärta och allt lidande som du upplever nu så finns det något som väntar på dig. Det är den glada 4 åringen som du var innan du blev så hårt attackerad, den livsbejakande kraft som han bar. Vågar du tro på att den kraften fortfarande finns inom dig?
Det är ingen lätt match, för så länge som du beskriver att du mått skit – så förstår jag att det nu känns som att det inte finns något annat. Att du är helt och hållet ett med lidandet. Men tro på mig – ingen människa på den här jorden är skapad för att inte ha livslust, för att inte känna kärlek och mening med sitt liv. Varje människa är skapad med förutsättningar för att känna kärlek och mening. Och dessa förutsättningar kan inte försvinna. Det är aldrig, verkligen aldrig för sent, att bryta loss och komma in på nya spår.
