Problem som staplas på varandra

Hej hej!

Är ny till forumet men jag vänder mig hit för jag känner att jag inte vill må som jag gör mentalt nu. Jag har varit helt jävla miserabel (ursäkta svordomar hahah) i ett tag nu. Alla mina problem har verkligen staplats på varandra gång på gång igen. Jag kom inte in till det universitetet jag ville, sen gick en familjemedlem bort, sen fick en till familjemedlem någon form av hudcancer, mitt sociala liv går åt skogen etc. det nyaste inslaget i min serie av problem; min flickvän säger att hon vill ta lite tid ifrån mig och tänka över förhållandet. Ironiskt nog sårade det nog mest eftersom jag har lutat mig mot henne under hela den här tiden och nu känns det som om någon tar min allra bästa vän ifrån mig. Jag kan inte sova för att jag är så himla orolig kring livet just nu och jag vill inte kliva ur sängen för morgonen börjar nästan alltid med att jag bryter ihop pga stress, oro etc.

 

Jag tror knappast att jag har hållit en bra röd tråd genom mitt inlägg här men allting bara känns så himla upp och ner nu. Jag går runt med panik och ångest vart jag än går och vad jag än gör, och jag är så less på känslan vid det här laget. Allting är bara så mycket svårare nu.

 

jag har inte riktigt någon fråga till eventuella kommenterare, jag hoppades väl mer på att några fina människor kanske har några tips för att göra livet, som det ser ut just nu, lite lättare! Livet tär på mig något ordentligt just nu och jag vill åtminstonde försöka göra något åt det, vilket inkluderar att skriva lite här!

 

Tack!

[Red Dykepi]

Hej och välkommen till forumet!

Jag har nog tyvärr inga bra råd att ge dig, men jag känner igen mig i det du skriver. I mitt liv har problemen en tendens att, som du beskriver, staplas på varandra. Det brukar bli en ketchupeffekt, vilket leder till att jag klappar ihop av all stress, allt jag förlorar et c. Så det jag vill säga är att du inte är ensam. <3

Red Dykepi skrev:

Hej och välkommen till forumet! Jag har nog tyvärr inga bra råd att ge dig, men jag känner igen mig i det du skriver. I mitt liv har problemen en tendens att, som du beskriver, staplas på varandra. Det brukar bli en ketchupeffekt, vilket leder till att jag klappar ihop av all stress, allt jag förlorar et c. Så det jag vill säga är att du inte är ensam. <3

Tack så mycket! Det värmer verkligen att ändå få det skrivet att jag inte är ensam, jag känner mig väldigt ensam just nu så det är skönt att höra.

Som sagt, allting är verkligen bara svårt just nu. Efter allt som har hänt så går mitt liv upp och ner i en läskigt snabb takt. Jag hoppas på det bästa så gott jag kan!

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Tack så mycket! Det värmer verkligen att ändå få det skrivet att jag inte är ensam, jag känner mig väldigt ensam just nu så det är skönt att höra. Som sagt, allting är verkligen bara svårt just nu. Efter allt som har hänt så går mitt liv upp och ner i en läskigt snabb takt. Jag hoppas på det bästa så gott jag kan!

Vad skönt att det kändes bra att få veta att du inte är ensam! Det är du verkligen inte. Jag har också varit med om att livet rasar i en otäckt snabb takt. När det händer brukar jag känna mig väldigt maktlös, eftersom det ofta tenderar att vara yttre omständigheter (som jag har ingen, eller liten, chans att påverka) som gör att livet rasar.

Jag hoppas också på det bästa för dig! Berätta gärna här i tråden hur det går.