Pressa mig inte mera…

Vet inte ens vart jag ska börja längre, mitt liv är så kaotiskt och upp och ner. Den förakt jag känner för mig själv är outhärdlig, hur kunde jag tillåta mig själv att göra situationen värre?  Jag har kämpat i år med att komma till rätsida med min ekonomi, gjort saker som varit positiva men även andra saker som ställt till livet ytterligare. För någon månad sen blev jag överfallen utanför mitt hem, och sen dess lider jag av en extrem förföljesemani. Polisen har redan efter två veckor lagt ner utredningen, och jag har åkt in till polisstationen då de inte kommer ut när jag ringer. Idag är det ingen idé att ringa, så fort jag uppger mitt namn så blir jag bortförklarad som ett psykfall. Jag är så rädd att jag formligen skakar liggandes på golvet när ljud och skuggorna av dessa personer sätter igång. Jag vågar inte sova, för att hindra mig från att sova har jag vid ett flertal tillfällen tagit hjälp av droger. Läkare säger att jag fått en psykos.. men en psykos överfaller inte mig och ger mig stora blåmärken över bröst eller tumavtrycket på halsen. Jag önskar själv att jag köpte denna förklaring, men när ljuden, skuggor och doft av en viss herrparfym kommer även fast jag inte tagit någon drog eller druckit alkohol på flera veckor??? Vet inte vad jag ska tro. Har pratat med några jag trott varit mina vänner, men det känns allt mer som att allt fler vill få mig förklarad som galen. Att jag inbillar mig allt. Jag orkar inte kämpa längre, jag önskar så att dessa personer gör slut på mitt lidande. För jag vågar inte avsluta detta själv. Denna förföljelse (mani eller inte) har gjort att jag förlorat mina barn, jag har inga vänner längre och mitt jobb är snart endast ett minne. Och det finns ingen ork längre att försöka kämpa, jag kan inte ha en dålig dag. Krav på läkarintyg om jag mår dåligt och behöver vara hemma, stå ut med kollegors och ”vänners” dömande blickar, och känna att vad jag än gör så är det någon där och kontrollerar. Om jag går på toaletten så går alltid någon på den bredvid med någon sekunders fördröjning. Häromdagen så sträckte jag ut mig pga smärta och strax hörde jag hur någon snabbt gick iväg och snart hörde jag chefens steg utanför. Hur ska jag få ork till att kämpa när jag inte finner frid någonstans.? Låt mig få somna in och aldrig mer vakna upp igen, snälla det är allt jag ber om

Hej, låter som du är i behov av a-typisk antipsykotika, medicinering dvs. Antar att du inte äter det idag?

Oavsett om du inbillar dig eller ej, så är paranoia rätt obekvämt. Speciellt lukter och visuella intryck som inte stämmer, kan också tyda på att du har epilepsi, hjärnkramper.

Droger speciellt MDMA/extacy eller centralstimulantia skapar paranoia, men även weed, så håll dig ifrån allt som ökar seratonin, det ökar också overkligheten 🙂 (mycket anti depressiv medicinering är dåligt, jag blev jätte schizo på cymbalta samt mirtazapin, vilket är rätt vanlig medicinering)

har man schizofrena-drag bör allt som ökar seratonin undvikas, och alkohol:3

Dock inge fel med att vara lite galen, så länge man själv styr, och inte overkligheten 🙂

 

 

Anonym skrev:

Hej, låter som du är i behov av a-typisk antipsykotika, medicinering dvs. Antar att du inte äter det idag? Oavsett om du inbillar dig eller ej, så är paranoia rätt obekvämt. Speciellt lukter och visuella intryck som inte stämmer, kan också tyda på att du har epilepsi, hjärnkramper. Droger speciellt MDMA/extacy eller centralstimulantia skapar paranoia, men även weed, så håll dig ifrån allt som ökar seratonin, det ökar också overkligheten 🙂 (mycket anti depressiv medicinering är dåligt, jag blev jätte schizo på cymbalta samt mirtazapin

Tack för svar, har fått zyprexa utskrivet och vad jag kommer fram till så är detta vad du kallar för a-typisk antipsykotika. Har tidigare medicinerats för depprission, slutade själv med de tabletterna och vet att den sista läkaren som skrev ut zyprexa raderade mitt recept som fanns kvar. Spännande att de inte berättade den delen. Har inget drogmissbruk, utan testade för att kunna hålla mig vaken. Och är nu ”märkt” för resten av mitt liv av detta. Hur har du kommit över att vara jätte schizo?? Och framför allt hur kommer jag ur denna känsla av att vilja somna in