Ont i själen

Varför förstör jag så mycket för mig själv?! Så fort någon kommer för nära så blir jag som panikslagen och vill springa. Jag har blivit sårad så många gånger, känns som om jag inte har råd att bli mer förstörd just nu. Jag orkar inte känna just nu. Det har hänt alldeles för mycket på denna tid. Jag vet inte vem som någonsin kommer att stå ut med mig. På ett sätt så säger jag dey på ett deprimerande sätt men samtidigt fuck den personen som inte gör det. Jag blir så arg på mig själv ibland för att jag kan bli så destruktiv när mitt liv blir rörigt. Det känns som att jag fortfarande har ett tomrum i själen. Det är som en skinnbit som håller på att gå upp i nagelbanden. Det liksom skaver. När ska jag få känna mig älskad för den jag är. När ska jag slippa slita sönder min själ för att det gör så ont att känna så mycket men få så lite.

Känner igen mig i det du skriver alldeles för väl.

Är otroligt trött på att bli sårad av människor jag känner nå för. Vill inte komma nån nära längre då det i slutändan leder till att en till bit i mig försvinner då den personen lämnar mig.