Jag känner hur tårarna kämpar sig upp till ytan, bröstet värker, händarna börjar skaka. Säger till familjen att jag hoppar in i duschen, nu sitter jag här igen. På badrumsgolvet med verktyget i hand, vattenstrålen på max för att dölja mina hackiga andetag. Jag vet att jag måste släppa ut de lite, lätta på trycket bara så jag klarar av att hålla masken uppe, inte för min skull, dom ser varje dag hur jag mår. Jag måste sätta på masken för att skydda dom, dom börjar må dåligt för att jag mår dåligt och dom inte kan hjälpa mig. Vad för börda är jag egentligen…
God kväll här på Mind Forumet.
* Du ska INTE klandra dig själv, DU behöver professionell hjälp inom vården.
* Har Du ingen utomstående människa så som t.ex. inom Psykiatrivården du kan lufta lungorna med, alltså prata ut med?
* T.ex. prata ut med en psykolog eller psykiatrisk sjuksköterska eller läkare?
* Har Du och din familj gått tillsammans till någon vårdmottagning för att du ska få den hjälp du skulle behöva?
* Om du vill fråga mig något, så får du gärna återkomma till mig här på Mind Forum:et, så svarar jag i mån av både ork- och tid.
På återseende…
