Jag fyller 21 år i sommar. Mitt liv är långt från dåligt – jag har verkligen hunnit med mycket med mitt liv trots min unga ålder. Men för bara några år sedan kunde jag hitta motivation till att göra sånt som gjort att jag är rik på erfarenhet idag. Jag vågade, chansade och jag ville. Nu känns allt bara hopplöst och jag tror allt har med mitt självförtroende att göra.
Först och främst är jag väldigt kär i min pojkvän. Han är verkligen fantastisk, men det känns konstant som att han inte är kär i mig och att han kommer lämna mig vilken sekund som helst. Jag vet att han inte att kommer göra det och även om han skulle göra det finns det absolut ingenting som jag kan göra åt det. Men det är de konstanta hjärnspöken som gör mig nojig och ledsen att jag inte räcker till och därför kommer han också att göra slut, tänker jag.
Nästa del handlar om att jag konstant får höra att jag är för snäll. Utöver mitt plugg engagerar jag mig och det krävs ibland att jag är lite hård, men jag vågar inte och ser inte att jag kan ta den rollen. Även om jag kan visualisera mig den rollen så går det bara inte när jag väl är i den positionen att ta tillfället i akt. Det får mig helt ärligt känna mig helt värdelös.
Allt detta gör mig energilös. Ibland orkar jag knappt gå från sängen för att jag bara inte vill eller vågar. Det värsta är att jag inte vet vad som gör mig så ledsen. Jag är verkligen lyckligt lottad, men det går bara inte att få fram lycka trots att mitt liv går helt ok om man ska kolla utifrån universella värden.
Detta är första gången jag skriver här för att jag verkligen inte orkar vänta en sekund mer på att må konstant dåligt och tvivla på mig själv. Jag vill gärna höra från er vad ni gör för att må bättre, stärka självförtroende och kanske om ni har något att dela med er av. Man orkar inte vara ensam i detta.
