Så att inte har orken till något och att börja få tillbaka sitt självskadebetende och självmordstankar pga av saker som har hänt på senaste tiden är fan inte kul. Att personen man älskar och är den första man har öppnat upp sig till på flera år mer eller mindre har nekat än för att man har varit för feg för att säga vad man tycker för att man är rädd för hur personen kommer reagera har gjort att jag har hållit inne vad jag tycker i över 1 år och inte vågat säga något och allt krascha när jag faktiskt hade tagit modet till att överraska personen och säga vad jag tycker men att personen ringer dagen innan och säger att den har hittat någon annan bröt sönder mig totalt. Vi älskar varandra men personen säger att dom måste få pröva med den nya och jag orkar inte mer med detta att varje gång jag äntligen är villig att öppna upp mig, säga vad jag tycker och börjar se något litet positivt med denna skit som är livet så ska allt vändas och krascha ner på mig. Hjälper inte heller att jag inte kan jobba vilket gör att samhället ser ner på mig överlag har redan svårt som det är att söka den hjälp jag har rätt till men vågar inte för att jag vet inte hur folk kommer reagera och då håller jag hellre käft och lider för att jag inte kan göra något och jag vill inte detta men jag orkar inte ta upp något för att jag är rädd att det kommer gå åt helvete som vanligt. Jag vet inte hur länge jag kommer orka med allt längre ser inget hopp inför framtiden har ingen lust med något sover knappt och har ingen aptit längre
