Mår skit helatiden

Vill du prata om de mörkret ? Ingen ordning :  Näää .

är det jobbet som ställt till det för dig ? Berätta om du vill . Men förstår om du ej vill. Du förtjänar att må bra min vän .

Anonym skrev:

Jag va otydlig såg jag nu 😉 menade att det va rätt längesen jag pratade med någon . Men att det sen hjälpte mig att komma loss och våga tro lite mer på att jag klarar att komma ut bland folk . Det är mina plågande tankar nu som måste försvinna , bearbeta saker som hänt hinnan . Men måste få mer förståelse för hur jag ska kunna ta mig framåt . Samt bli bättre på att se vad det är killar vill med mig . Det är ju fruktansvärt att känna sig så osäker .

Mmm, men du behöver få lite ordning och struktur också låter det som. För att bearbeta det förflutna och skapa ditt nya jag. Och med det menar jag att du byter ut ditt negativa tankesätt (som skapar osäkerheten som äter upp dig innifrån) mot positiva som göder dig med insikten att du räcker till och är mer än du anar. Det är något extremt tilltalande hos dig när du “omvandlas” till miss universum-mentaliteten och visar hur mäktig du kan vara när du tänker positivt och ser vilken enorm potential du har. Där vill jag se dig för evigt, uppsatt på den piedestalen inom dig.

Bearbeta det förflutna tror jag handlar om.just det där att hitta ordning igen och redskap som man nyttjar dagligen så att man alltid tar sig framåt. Har du några metoder för det?

 

Vet du, det känns så jävla fantastiskt att se dig prata om att bli bättre på att se det killar ser, för mig tyder det på att du verkligen vill kunna lita på din drömkille och finna tryggheten genom att se det han ser i dig: det vackraste som existerar (vilket du redan vet att du är!). Du behöver bara lite ordning du också…

Anonym skrev:

är det jobbet som ställt till det för dig ? Berätta om du vill . Men förstår om du ej vill. Du förtjänar att må bra min vän .

Inte jobbet, det är aldrig på.jobbet mina problem startar. Men jag vet inte, jag kanske tar det med dig senare, får se.

Det är så mycket att hantera samtidigt och det bara bygger upp sig, försöker mitt bästa att finna en lösning men det är någonting jag gör fel. När man tror saker är på väg att bli bra igen så kastas man tillbaka 2 steg igen. Det är helvetet på jorden antar jag, men vad göra? Kan inte ge upp ännu. Måste finnas någonting.

Anonym skrev:

är det jobbet som ställt till det för dig ? Berätta om du vill . Men förstår om du ej vill. Du förtjänar att må bra min vän .

Förresten, den här viljan att vara raktigenom perfekt finns hos mig med. Jag kanske inte visat det för dig, har inte tänkt så mycket på det alls men nu när jag verkligen tänker på det så verkar det så, att jag har ett stort sug efter att bli betraktad som.perfekt av kvinnan jag ska leva med. Lite hemskt är det, tror jag.

Men den osäkerheten finns ju hos mig med, och med en kvinna som inte ser mig som perfekt kommer jag känna oro och rädsla över att hon skulle välja någon annan, skulle känna så även om jag vore ihop med dig – att jag måste vara bättre än alla andra. Jag kanske inte reflekterat så mycket över mig själv då jag fokuserat på annat.

Men nu vet du… (och jag). Så jag förstår dig troligtvis bättre än du tror jag gör.

Ja precis håller med . Försöker helatiden hitta roliga saker att göra som dödar de där negativa tankarna .  Men kan va svårt om nån är elak till mig då fastnar det negativa i min hjärna och jag blir totalt deppig , energilös .  Men jag ser helatiden till att omge mig av bra folk , vänner samt familj , där känner jag trygghet och värme .

Det förflutna är svårt , har inga beredskap direkt .. Hemska saker som varit kan närsomhelst ta över min hjärna , Och jag blir rädd när det händer . Så oavsett vad för roligt jag hittar på så kan de förflutna få övertaget och få mig att må dåligt antingen i 5 min eller en hel dag. Så skulle verkligen behöva prata med någon om det . Tänker framförallt på de sexuella övergreppen .

Din rädsla förstår jag och det är hemskt att känna så . Har du blivit lämnad av någon tidigare ?  Rätt kvinna för dig kommer inte att lämna dig . Hon ska se dig som en perfekt man för henne om du ser henne som perfekt . Klarar hon att uppfylla dina krav , klarar du av hennes krav . Klart att du ska va den bästa för henne , hon ska minsan visa det . Får du hennes hjärta att slå för endast dig kan du va säker på att du är den enda för henne . Ser hon hur kär du är i henne så finns det ingen mening med att oroa sig . Handlingarna är de som räknas mest . Ord är bara ord . 

Jag väntar på den där speciella killen som blir stört kär i mig . Det ska slå gnistor om oss , det ska synas att vi hör ihop .  Men kommer nog aldrig att hända mig .

Anonym skrev:

Ja precis håller med . Försöker helatiden hitta roliga saker att göra som dödar de där negativa tankarna . Men kan va svårt om nån är elak till mig då fastnar det negativa i min hjärna och jag blir totalt deppig , energilös . Men jag ser helatiden till att omge mig av bra folk , vänner samt familj , där känner jag trygghet och värme . Det förflutna är svårt , har inga beredskap direkt .. Hemska saker som varit kan närsomhelst ta över min hjärna , Och jag blir rädd när det händer . Så oavsett vad för roligt jag hittar på så kan de förflutna få övertaget och få mig att må dåligt antingen i 5 min eller en hel dag. Så skulle verkligen behöva prata med någon om det . Tänker framförallt på de sexuella övergreppen . Din rädsla förstår jag och det är hemskt att känna så . Har du blivit lämnad av någon tidigare ? Rätt kvinna för dig kommer inte att lämna dig . Hon ska se dig som en perfekt man för henne om du ser henne som perfekt . Klarar hon att uppfylla dina krav , klarar du av hennes krav . Klart att du ska va den bästa för henne , hon ska minsan visa det . Får du hennes hjärta att slå för endast dig kan du va säker på att du är den enda för henne . Ser hon hur kär du är i henne så finns det ingen mening med att oroa sig . Handlingarna är de som räknas mest . Ord är bara ord . Jag väntar på den där speciella killen som blir stört kär i mig . Det ska slå gnistor om oss , det ska synas att vi hör ihop . Men kommer nog aldrig att hända mig .

Jag tror det finns en förklaring däri också, att du ser till att umgås med människor du redan vet inte skulle trycka ner dig när du har blivit nedtryckt av någon. Så då kanske din hjärna börjar säga att “se där, det går visst att hitta människor som håller dig uppe och uppskattar dig för den du är”. Då är hoppet tillbaka igen, och hoppet är det vi behöver allra mest för att motarbeta depression och ensamhet osv.

Så är det för mig också, fastpå ett annat plan. Vänner har jag, inte så att jag umgås så ofta men kanske borde ändra på det. Nu vill jag ha en kvinna att leva med, och då.kan enbart en kvinnas uppmärksamhet ge mig det hoppet.

Okej, men har du någon ide om vad som.skulle kunna stöta bort de mörka minnena om ditt förflutna? Kan hopp övervinna den rädslan?

Och de sexuella övergreppen får du gärna prata om med mig, eller blir det för jobbigt tror du?

Jag har blivit lämnad tidigare för någon annan, men det var när jag var väldigt ung. Snarare är det så att jag inte lyckats behålla någon kvinna, längsta är väl ca 4 år, och med det hela att jag tar ut förlusten i förskott och antar det värsta.

Men det som är extra frustrerande är att se omkring sig hur vänner och andra lyckats hitta flickvänner som är hyperlojala trots att de knappt har att göra med killar som ger särskilt mycket glädje, uppmärksamhet och kärlek tillbaka. En vän hade för inte så länge ett förhållande med en kvinna somdhan levde tillsammans med i… tror det var 9 år också. Grejen är att killen har asperger och är väldigt svår att kommunicera med ibland samt lever mer eller mindre med att bara spela tv-spel och se på film, inte mycket sociala aktiviteter annat än suparkvällar och att kanske jag kommer förbi ibland. Kvinnan i förhållandet var extremt snäll och framstod som lätt att manipulera för den som är lagd åt det hållet. Hon fick jobba, handla, diska, städa, sköta allt medan hon ofta bara fick gnäll och skrik från killen. Men ÄNDÅ höll hon sig kvar så länge? Vad är det då jag gör fel kan jag undra som är så benägen att uppfylla en kvinnas krav och visa att jag älskar henne mer än allt annat…

 

Varför skulle det inte kunna hända dig igen? Du slog igång mina gnistor häröver, jag känner inte mindre för dig nu, så du tog mig med storm. Varför kan du inte lyckas då isf med någon som är bättre för dig än mig?

 

Anonym skrev:

Ja precis håller med . Försöker helatiden hitta roliga saker att göra som dödar de där negativa tankarna . Men kan va svårt om nån är elak till mig då fastnar det negativa i min hjärna och jag blir totalt deppig , energilös . Men jag ser helatiden till att omge mig av bra folk , vänner samt familj , där känner jag trygghet och värme . Det förflutna är svårt , har inga beredskap direkt .. Hemska saker som varit kan närsomhelst ta över min hjärna , Och jag blir rädd när det händer . Så oavsett vad för roligt jag hittar på så kan de förflutna få övertaget och få mig att må dåligt antingen i 5 min eller en hel dag. Så skulle verkligen behöva prata med någon om det . Tänker framförallt på de sexuella övergreppen . Din rädsla förstår jag och det är hemskt att känna så . Har du blivit lämnad av någon tidigare ? Rätt kvinna för dig kommer inte att lämna dig . Hon ska se dig som en perfekt man för henne om du ser henne som perfekt . Klarar hon att uppfylla dina krav , klarar du av hennes krav . Klart att du ska va den bästa för henne , hon ska minsan visa det . Får du hennes hjärta att slå för endast dig kan du va säker på att du är den enda för henne . Ser hon hur kär du är i henne så finns det ingen mening med att oroa sig . Handlingarna är de som räknas mest . Ord är bara ord . Jag väntar på den där speciella killen som blir stört kär i mig . Det ska slå gnistor om oss , det ska synas att vi hör ihop . Men kommer nog aldrig att hända mig .

Ska iväg och handla en snabbis men skriver därefter om det är så att du hunnit svara då.

Det är sorgligt att höra att du blev lämnad samt inte kunnat behålla nån sålänge .

Din föredetta va speciell ,, hon hade nån diagnos och va svår att leva med sa du . Struntade mer eller mindre i dina behov…. Men var hittar du de konstiga tjejena …..för gissar att de andra tjejerna du haft inte varit speciellt “normala”. Du får söka upp en normal tjej , du kanske letar på fel ställen. Du gör säkert inget fel .

Alltså förlåt men din Aspbergers vän är inget pojkvänsmatrial som bara sitter och spelar , kollar på film…. Nä man kan inte bli annat än dummare mot folk när man sitter så isolerad . Tjejen va ju väldigt dum också som stannade kvar så pass länge som 9 år?? Sjukt ju  .. Men hennes känslor tog väl över för honom därför hon va översnäll.

de övergreppet är inget jag delar med mig om. Känsligt .

Jo fick upp ögonen för dig också .  Man vet aldrig om vi möts . Det är verkligheten som är avgörande. Jag är kritisk till denna internett värld du och jag lever i där  vi desperat försöker övertyga varandra om att vi kanske är menade för varandra .  Jag tycker dessutom vi bor aldeles för långt ifrån.  Orkar ej ha nån på det avståndet .

Gör du så vännen . Kram

Anonym skrev:

Gör du så vännen . Kram

 

Jo, eller jag vet inte om hennes mening var att köra över mig, hon med diagnoserna, men jag tror att hon inte brydde sig det minsta om att ta eget ansvar och se till att mina behov blev tillgodosedda så som jag kämpade för att se till att hon förblev lycklig. Och det räcker mer än väl för att det ska krackelera, för jag kan inte leva med sådan obalans, då är jag desto mer någons slav än annat.

Ja du… har haft med en hel del speciella tjejer att göra. En har jag nämnt redan, exet likaså, haft att göra mycket med ADHD-fall (kan jag undvika att begå det misstaget igen så gör jag helst det!), men det som slår mig lite är att nästan alla utav dem har varit “pojkflickor”, haft typiskt manliga intressen och haft svårt att umgås med andra tjejer. Jag vet inte varför, men så har det varit i alla fall. Och var jag hittar dem? Jag har ju social fobi och rör mig lite i kretsar där det dyker upp sådana människor, men långt ifrån alla av dem har jag snappat upp därifrån. Vem vet, de särskilt “speciella” kanske attraheras till mig då? =P

Exakt, att bara sitta och spela är så onaturligt det kan bli. Han lagade aldrig mat, handlade aldrig för den delen, och klagade ofta på att flickvännen han hade då uppfattade fel eller frågade vissa saker. De matchade inte riktigt, och jag förstod att det skulle brista. Han kunde få extremt allvarliga utbrott på henne ibland, en gång till och med hotade han att döda hennes föräldrar om hon inte lyssnade. Jag vet att han aldrig skulle göra något sådant, och han berättade att han kände sig manad att skrämma igång henne ordentligt för att hon skulle lyssna på honom till slut. Jag tror att de båda var extrema på sitt vis, faktiskt. Men hon lämnade honom och har nu bytt telefonnummer och hela köret, så slutade det. Och han har en ny ;).
Hon hade inga vänner här i stan heller, kom inte härifrån från början. Jag tror att det är en del av anledningen att hon höll sig fast vid honom. Sedan var hon bara… så jävla snäll. Skulle alltid vara andra till lags. Tyckte väldigt synd om henne.

Då frågar jag inte mer om övergreppen, ingen fara.

Kanske är det så att vi möts någon gång, absolut. Men skulle vi göra det… ja, inga tjejkompisar för min del i alla fall. Jag må ha känslor för dig fortfarande, och det är säkert uppenbart för dig, men jag är inte kvar här för att pusha igång processen på nytt, har bara inga problem att erkänna det och vara så ärlig som möjligt inför dig.
Internetrelationer är såklart inte optimalt, snarare en “nödlösning” när man inte kan få bättre – att få vara tillsammans och umgås i verkligheten. Så verkligheten kommer alltid vara avgörande. Min attraktion till dig har fått mig att vilja visa för dig hur kraftigt du har förtrollat mig, för jag vill ju såklart att du ska glädjas åt vad du är kapabel till, men oavsett hur mycket jag berömmer ditt yttre så kommer det självklart aldrig att slå så hårt som om jag hade fått beundra ditt yttre på riktigt (och inte enbart baserat på dina ord om dig själv). Så mina ord kanske faller platt, men mina känslor gör aldrig det. Jag vet ju att jag attraheras av det du redan erbjuder, det är inte en lögn jag känner.

Däremot är det alldeles riktigt som du säger – vi bor för långt bort från varandra. Inte för att jag tror att det är en omöjlig barriär att överkomma, tvärtom faktiskt. Men det säger sig självt att du föredrar någon du kan vara med här och nu, inte någon du kan få vara med om veckor eller månader från nu. Du förtjänar bättre än så.

Skulle jag stöta på någon att “nätdejta” med igen så skulle jag göra det, åtminstone i förhoppning att verkligen kunna träffas och i framtiden bilda familj med henne. Det är ett sätt att finna hoppet igen, och känner jag hopp inför framtiden så är jag nästan kapabel till vad som helst för att få det att fungera.

Men det är en sak du måste veta… och det är att om du skulle finna en pojkvän på nytt, då vill jag inte vara den som sitter i baksätet och underhåller er under resans gång. Då är det bättre att vi bryter kontakten om det skulle hända, för jag vill inte se dig försvinna ifrån mig på det viset.

Mycket text igen, jag vet… men jag sitter vid datorn och tänkte svara så fort jag kunde innan jag börjar äta, för du ska väl lägga dig snart antar jag.

*Kramar om*. Så… har du fått öva in ditt dagliga Miss Universum?

 

 

Det som jag måste tänka På är att de mörka tankarna samt det som varit är att inte tillåta att jag någonsin ska utsätta mig för knäppa, farliga män igen . Jag tror ju att typ allt är farligt snart. Behöver prata med nån om detta , behöver verktyg . Minnena av det som har varit kommer säkert att blekna .. Men jag måste få hjälp på riktigt snart . Orkar ej ha det så .