19 oktober 2023 kl. 18:16
Hela mitt liv har varit en uppförsbacke. Utsattes för sexuella övergrepp i barndomen. Mobbning i högstadiet och gymnasiet. Frånvarande och abusive förälder. Har dessutom Aspergers. Varit arbetslös i många år nu. Varför fortsätter jag att kämpa? Är det för min ljusa framtid?(obs, ironi!)
Försökt begå självmord tidigare. Har dessutom tänkt på självmord i många år. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Förstår att du mår “piss”. Jag har ingen erfarenhet av att må dåligt så länge som du, jag har bara haft depression i 10 år men känner igen mig om att kämpa varje dag, eller ironin om att man har en ljus framtid. Finns människor i min omgivning som säger; “-Tänk inte så negativt, tänk positivt istället”, det är som att sparka på någon som redan ligger ner med depression i 10 år. Nu till min undran, jag blev arbetslös i våras rel. till min psykiska diagnos dvs depression, där varaktig arbetsförmåga inte ses. Hur har du klarat arbetslöshet i flera år…..Själv känner jag mig ännu sämre nu efter uppsägningen, man är utkastad i tomma intet. Jag trodde inte livet som psykiskt sjuk kunde bli så dystert, och det känns bara som det blir värre….
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.