Hem > Forum > Må piss > Mår dåligt…

Mår dåligt…

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Var ska jag börja? Jag radar upp mina problem.

    Ett problem som jag har är att det har gått lång tid mellan gymnasiet och högre utbildning. Jag vet, i-lands problem och jag har mig själv att skylla. Men jag mår jätttedåligt utav det. Det har gått fem år sedan jag slutade gymnasiet. Jag påbörjade en utbildning HT 17, men hoppade av. Varför vet jag inte. Kanske för att det var för svårt, och långt att pendla. Jag är jätterädd att jag kommer hoppa av. Jag får inte hoppa av!!!!!! Jag mår så dåligt utav att det har gått så lång tid mellan gymnasiet och högre utbildning. Jag kommer troligtvis försöka hänga mig om jag inte kommer in på en utbildning nu i höst(jag är reserv.)

    En annan grej som jag mår dåligt utav och det gör mig så arg, så arg, är att jag har haft LPT i över två år nu(sedan April 2016). Och enligt läkaren kommer ha det till Juni 2019, eller dec 2019, eller dec 2020.

    En till grej som jag mår jättedåligt utav är att jag har förvaltare. Enligt läkaren som skrev rekommendationsbrevet till förvaltare har jag en gravt autistisk störning. Jag håller inte med om det. Jag har liksom Aspergers, inte Kanners/klassisk autism/infantil autism. En annan grej som läkaren skrev i rekommendationsbrevet till förvaltare, är att jag behöver dygnet runt vård för självskadebeteende. Jag håller inte med om det. Jag har inte självskadat eller försökt begå självmord sedan 2016.

    Jag mår också dåligt av att jag i oktober ska fylla 24. Jag vill inte vara 24! 23 känns liksom ungt, och 24 ”icke-ungt”. Jag vet, konstigt att må dåligt över det, jag kanske förtjänar att ha LPT såpass länge, med tanke på att jag inte vill bli 24.

    Alla fyra problem gör att jag mår dåligt.

    Anledningen till att jag har LPT är att jag försökte begå självmord, jag försökte skjuta mig själv.
    Jag var inlagd på sjukhuset ett år. Nu har jag ÖPT(öppen psykiatrisk tvångsvård)
    Tyvärr fick jag ingen hjälp. Sjukhuset såg bara till att jag fick boende, vilket var bra för jag var inte välkommen hos mina föräldrar längre, men sjukhuset brydde sig inte om att jag hade försökt ta livet av mig.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.