Man vet att man borde söka hjälp. Men i de bra perioderna, när allt är i sans och balans och man har kontroll, tror man inte att man någonsin ska flyga bland molnen lr kravla i mörkret igen. Igår var jag stark och i balans, tänkte att jag nu mått bra och varit stabil länge, inte varit bland molnen och gjort saker som jag sedan ångrat . Inte heller kravlat i mörkret. Kände att nu, nu har jag äntligen hittat min strategi med rutiner, mat, sömn och träning och inte behöver hjälp. Gick och la mig med ett leende och lugn i själen.
Imorse vaknade jag och allt var nattsvart och destruktivt. Försöker sköta jobb och familj och relationer som jag brukar.Men inombords är det bara destruktivt. Jag trodde inte jag skulle hamna här igen. Och igen och igen. Så misslyckad känner jag mig….läser om andra som mår som jag och hittat strategier utan medicinering (även om jag inte har någon diagnos) och försöker använda dem själv men misslyckas gång på gång..har så svårt att ta första steget och söka hjälp, är dessutom rädd att behöva äta mediciner. Låter förmodligen hur dumt som helst:(
