Jag har en dålig relation till mig själv. Har nog nästan alltid haft det. Lärde mig från både skolan och hemmet att jag inte var önskad eller något värd. Jag överkompenserade för min dåliga självkänsla genom att försöka att göra allting perfekt. Kunde inte acceptera att jag gjorde något fel. Det kan jag fortfarande inte. Jag har blivit allt mer misstänksam mot folk i min omgivning. Jag tänker att de vill mig illa, att de pratar illa om mig, att de spionerar på mig osv. Jag vill tro gott om alla men förtroendet har blivit naggat i kanten och tillsammans med min dåliga självbild kan jag inget annat än att tro att andra vill mig illa. Jag vågar inte träffa folk. Jag är rädd för att gå utanför dörren eftersom att jag riskerar att träffa någon som jag känner eller någon som på något sätt känner mig. Jag orkar inte ha det såhär.
Jag längtar efter en egen familj. Men jag klarar inte ens att upprätthålla en vänskapsrelation eftersom att jag är så fruktansvärt rädd för varenda person jag möter. Jag vill vara älskad och jag vill älska men rädslan står i vägen.
För några år sedan fick jag reda på att jag sårat en person djupt. Och trots att jag aldrig hade någon intention att göra det så kan jag inte sluta älta det. Jag hatar mig själv för det. Och ovanpå det så är jag livrädd för att bli konfronterad med det, för att möta det. För jag orkar inte hantera det. Jag vill bara dö. Skulden äter upp mig. Och hur ska någon någonsin kunna acceptera mig, tycka om mig, älska mig? Och hur ska jag någonsin kunna vara värd att bli älskad?
Jag är livrädd för att göra livet sämre för andra. Jag vill få andra att må bra. Men jag vet inte om jag kan. Min psykiska hälsa är katastrofal. Jag faller ner i djupa depressioner, har förlamande ångest, paranoia och psykoser. Det är vanligare att någon behöver ta hand om mig, trots att det jag helst vill är att ta hand om andra. Jag kan inte försörja mig själv. Min psykiska ohälsa tillåter det inte. Jag känner mig så värdelös på alla sätt och vis och jag förstår inte hur någon skulle kunna se något annat. Livet känns som en mardröm och jag vet inte vad jag ska göra för jag hittar inte ut.
