Jobbigt med dåligt mående+ skola

Jag går sista året av gymnasiet på en högskoleförberedande linje, jag har alltid varit skitduktig i skolan och engagerad i olika aktiviteter på fritiden såsom sport och elevkår. Men när jag började gymnasiet började allt sakta med säkert gå utför, i hela mitt liv har jag känt mig nedstämd men det blev bara värre i gymnasiet. Mycket har hänt under dessa snart tre år, jag har gått till BUP och kurator på UMO, jag har även hunnit vara i ett förhållande vart min partner psykiskt misshandlade mig. Men nu, sista året, har det varit som värst. Jag kan inte ta mig upp ur sängen, jag har knappt lämnat in en enda uppgift och jag kommer att få ett – på mitt gymnasiearbete. Mina vänner och familj är oroliga, jag är orolig. Inget verkar hjälpa och för mig ser min framtid hopplös ut. Jag har alltid sett utbildning som någonting extremt viktigt och jag har alltid haft storslagna drömmar om mitt framtida yrke. För mig blir det extremt jobbigt då jag vet att jag ”sätter mig själv i skiten” då jag inte kommer få en fullständig gymnasieexamen, fastän det går att läsa upp så har jag ju misslyckats första gången. Jag vet inte hur jag ska ta mig ut ur den hopplöshet jag känner just nu. Jag mår bara dåligt av att gå i skolan men jah vet samtidigt att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag hoppade av och missade studenten. Jag VET att det finns människor som klarat sig igenom värre och jag är lyckligt lottad som har en familj som stöttar mig och tar mitt mående på allvar. Men vad hjälper det när jag inte verkar bli bättre? Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av detta, kanske lite att jag behöver bekräftelse på att jag faktiskt har ”rätt” att må dåligt fastän jag egentligen känner att jag inte har nåt att må dåligt över. Kanske vill jag ha råd? Kanske vill jag bara skriva av mig. Det enda jag vet är att jag verkligen inte mår bra som det är nu.

Hej

Efter att avverkat 4 utbildningar och en massa jobb så vet jag att  ditt liv kommer att bli jättebra även om det inte är så som du tänkte från början.

Kan det vara så att du behöver vila – att du riskerar att bränna ut dig för att du driver dig själv hårt?

Du kanske måste ta ett eller par år och göra något annat på – resa eller jobba ett tag så din stakars hjärna får vila och bestämma sig vad som gäller.

Själv har jag fått min drömyrke genom att låta slumpen (eller som jag säger bananskalet att gälla) utan krav på att jag ska prestera något för att det är bra i största allmänhet utan för att det är positivt för mig som individ. Yisse vad jag lärt mig saker genom åren – och jag ser tillbaka på mitt liv med glädje utan att därför förneka att jag har haft många tunga perioder.

Kanske är det lika dant för dig

kram från en mycket äldre cybervän

 

Utbildning är inte så viktigt. Det viktiga är att vara nöjd med livet. Skit i allt detta, res, slappa, jobba lite här och lite där, se världen, träffa människor och upplev saker. Så länge du behöver det. Jag har själv kämpat mig igenom högskolestudier till civilekonom. Det var nog den värsta perioden i mitt liv. Jag hatade varenda dag på universitetet och direkt när jag var klar med min utbildning …började jag att arbeta i en helt annan bransch och lät livet kretsa kring ett par passioner som jag med tiden utvecklade.