Hem > Forum > Må piss > Jag vill dö men inte begå självmord?

Jag vill dö men inte begå självmord?

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Trådstartaren

    Jag mår sjukt dåligt och har gjort det sedan flera år tillbaka. Jag känner mig otroligt ensam även när jag är med andra, och jag förstår inte riktigt varför jag mår såhär. Tankarna den senaste tiden har varit, vad skulle hända om jag dog? Tänk att inte känna den här smärtan något mer. Tänk att inte behöva gråta mig själv till sömns något mer. Jag vill dö, men inte ta mitt liv. Jag dagdrömmer om olyckor jag hamnar i; påkörd av tåg/bil osv, att jag drunknar eller till och med blir mördad. Jag skulle inte ha något emot att dö, men jag vill inte ta det i mina egna händer, är det bara jag som känner så här?

    Jag känner igen mig i det. Tänker ofta på att jag vill dö och att allt vore bättre då. Ofta när jag åker bil hoppas jag att någon ska köra in i min bil och jag omkomma.

    Jag funderar på en sak – för VEM är det bättre att man dör?

    Som anhörig så hamnar man ju i förjävlig situation när någon tar livet av sig…

    Dessutom funderar jag på om personer som vill ta livet av sig verkligen tänker på att det kan gå åt helvete på riktigt – inte att man vaknar upp i något sjukhus – sydd eller magpumpad utan förlamad med inre organ som inte fungerar som de ska och man plötsligt inte kan göra något själv…

     

    Förstår tyvärr också dina tankar.. Har många gånger velat styra bilen in ett berg eller ner för ett stup. Har även funderat på hur man smidigast dränker sig i havet.

    Man tänker tillslut att det kanske blir jobbigt för anhöriga men tiden kommer läka deras sår. Eftersom man inte gillar sig själv gör säkert inte dom det heller, så dom lär sig snabbt leva utan mig.

    Ego? Så in i bomben.. men just sånna tankar finns i ens vardag och tyvärr väljer många den utvägen även fast man är medveten om konsekvenserna.

    Mitt råd är att hitta något som får en att orka med en vecka till, hobby? Jobb? Kärlek? Husdjur? Våga testa något nytt varje vecka!

    Hej!

    Tänker så jämnt men just nu har jag alltid panik innan jag sjunker och då försöker jag få kontakt med nån och när det inte går så går jag in här.för att se att jag är ej ensam. Det är nog men så här kommer mitt liv vara kan ej göra något åt min bipolära typ 2 och har andra fel. Så man måste stå ut med skiten. Men greppa gärna nån eller här så kanske det hjälper

    Hej! Tänker så jämnt men just nu har jag alltid panik innan jag sjunker och då försöker jag få kontakt med nån och när det inte går så går jag in här.för att se att jag är ej ensam. Det är nog men så här kommer mitt liv vara kan ej göra något åt min bipolära typ 2 och har andra fel. Så man måste stå ut med skiten. Men greppa gärna nån eller här så kanske det hjälper

    Jag tänker att du kan lära dig att hantera paniken – vet att det finns någon tvåårig träning för bipolära personer i Göteborg där man lär sig hantera sin ångest och andra problem som uppstår i samband med tillståndet – finns det någon sådan för dig på din ort?

    Avatar

    Det kan vara en tröst i att tänka på att dö. En utväg från allt som känns omöjligt. Ett tillstånd där allt är lugnt, stilla. Om det är så för dig vill jag råda att du prövar vad som ger dig stillhet, lugn utan destruktiva handlingar. För mig var att duscha det enda som gav lindring, inlåst och utan yttre stress. Sen kom jag på allt fler sätt att hitta inre lugn. Promenader vissa tider på dygnet, vara i naturen långt borta från folk osv. Nu fungerar mitt nervsystem normalt och slutar larma för konstant fara så jag kan till och med vara i stressiga miljöer korta stunder. Det går framåt. Så med mig som exempel, börja med det minsta lilla som ger ro.

    Avatar

    Jag funderar på en sak – för VEM är det bättre att man dör? Som anhörig så hamnar man ju i förjävlig situation när någon tar livet av sig… Dessutom funderar jag på om personer som vill ta livet av sig verkligen tänker på att det kan gå åt helvete på riktigt – inte att man vaknar upp i något sjukhus – sydd eller magpumpad utan förlamad med inre organ som inte fungerar som de ska och man plötsligt inte kan göra något själv…

     

    Ditt svar verkar mer som ett indirekt hot till den som vill dö genom att skambelägga den som har dödstankar. Att tänka på att dö kan vara ett sätt att slippa allt som upplevs som för svårt att hantera. För några är kommunikation om att dö ett sätt att tala om hur dåligt hen mår för hen vet inget annat sätt.

    Nej så var det inte menat – men jag kan känna att man blir tunnelseende som sucidal – man tror att man befriar världen från problem när man skapar problem genom den handlingen. Många motiverar ju sina självmordstankar med att omgivningen skulle må så mycket bättre om de inte finns…

    Jag kan förstå om man söker olika lösningar för sin egen frid – men vad händer med oss som blir kvar. Det är ju så att efterlevande till sucidala personer har en tendens att oxå ta sitt liv  eller beskylla sig själva för att nära anhöriga vill ta sitt liv.

    Jag vill sätta fingret på att problemet är komplext och inte så enkelt som död eller inte död utan det är som att skjuta iväg ett bowlingklot som slår ner en massa käglor och det är svårt att beräkna var varje enskild kägla kommer att ramla eller orsaka för annan reaktion.

     

     

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.