Hur vet man?

Anonym skrev:

Mm om jag förstår dej rätt vill du ha koll på allt i ett samtal och det tror jag inte går.Jag tror inte vi kan ha koll på allt i livet och det är det som gör det skrämmande men oxå fascinerande. Jag kan inte ge förslag på hur du ska lösa det men jag kan tänka att om du gav samtalet en möjlighet. Om du fritt lät dina tankar få ord skulle du känna att det bär, så var det för mej, att inte låta rädslan styra

Jag gillar inte tanken på att bara flyta iväg med orden, jag vill att livet ska gå på manus så att inget oväntat ska hända. Det är förstås omöjligt men jag undviker gärna sånt jag inte kan styra över, jag kan ju bara lägga på luren om det blir jobbigt eller fel men det känns ju inte rätt.
Jag bättrar mig varje dag men jag antar att vissa saker tar längre tid att lära sig eller vänja sig vid än andra

så det du säger är att ditt manus ska va´ perfekt från början, att inget kan läggas till eller förändras, varken gott eller dåligt. men jag kan tänka mej att du i dag inte tänker och känner som när du var fem år eller tio eller ens femton och att allt i livet har vi inte full kontroll över, ja inte ens lite kontroll

så får jag säga att jag blir glad att höra att du blir lite bättre för varje dag

Anonym skrev:

så det du säger är att ditt manus ska va´ perfekt från början, att inget kan läggas till eller förändras, varken gott eller dåligt. men jag kan tänka mej att du i dag inte tänker och känner som när du var fem år eller tio eller ens femton och att allt i livet har vi inte full kontroll över, ja inte ens lite kontroll så får jag säga att jag blir glad att höra att du blir lite bättre för varje dag

Mitt tänkande är väldigt fucked upp jag vet och det va det här jag menade med komplicerat för du tog ”manus” på fel sätt. Jag kan liksom inte sätta rätt ord på hur jag tänker

tala om för mej hur jag tog ditt manus  fel

Anonym skrev:

tala om för mej hur jag tog ditt manus fel

jag menade mer att jag vill veta jag ska säga så att inget blir fel, jag vill veta vad det blir av mig, jag vill veta vad som händer imorgon för att vilja leva idag. Jag vill veta vad det är jag har att leva för. Förstår du?
Jag tänkte inte att det skulle vara perfekt bara facit liksom

jo jag förstår och det där att ta reda på vad vi har att leva för är ingen lätt sak, inget vi bara gör sådär våndan av livets mening tampas vi väl lite med alla. det är inte lätt att leva men med samtalet och att ha tillit till en annan människa gör livet lättare. att få uttrycka sina tankar och tvivel och få dela med någon är en väg ut ur rädsla

Anonym skrev:

jo jag förstår och det där att ta reda på vad vi har att leva för är ingen lätt sak, inget vi bara gör sådär våndan av livets mening tampas vi väl lite med alla. det är inte lätt att leva men med samtalet och att ha tillit till en annan människa gör livet lättare. att få uttrycka sina tankar och tvivel och få dela med någon är en väg ut ur rädsla

Man får antagligen göra det bästa av situationen har jag lärt mig, även fast det inte alltid blir så bra. Men många gånger tänker jag att jag bara inte orkar med nått längre.

jo som jag sagt förut, det är inte lätt att leva och det gäller att hitta sin väg. orden har du ju men ensam är inte stark, ibland är vägen lång till att sträcka ut en hand men du har kanske börjat nu