Hem > Forum > Må piss > Hur vet man?

Hur vet man?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 20 totalt)
19
  • Trådstartaren

    I 4år har jag känt mig deprimerad och ensam, men jag kopplade inte det till depression förrän ett år sedan. Jag pratade med kurator ett tag men jag kände inte att något förändrades. Jag är bra på att låtsas, att ljuga. Jag vill egentligen inte prata med vuxna som tror att dom förstår och kan hjälpa, mest för att dom tror att dom vet exakt vad jag tänker men också för att jag är rädd att dom inte alls ska förstå. Jag har milda självmordstankar jämfört med andra. Men betyder det att jag är frisk? Jag vet inte… Men jag är rädd att sågen ska säga det, att jag mår bra. Därför vill jag inte prata med någon som kommer att säga jag mår bra. Jag övertänker mycket, jag litar inte på dom som säger att dom tycker om mig och jag har känt mig ensam ända sen jag började förskolan, hemma också. Jag berättar att jag vill dö för en nära vän och hn säger att jag ska prata med någon anonymt och jag vet inte hur jag ska förklara att jag inte kan. Jag vet inte heller vad jag ska säga till personen på andra sidan luren, hur jag ska förklara och vad den ska säga som får mig att ändra mig som jag inte redan vet.

    Du kan alltid börja med att säga att du vehöver prata men inte riktigt vet hur. Ett samtalsproffs vet hur ett samtal kan inledas och hjäkpa dig vidare.

    hallå du. Tror att vi skulle prata mycket o länge om du ringde till mind. att låtsas att ljuga att tro att det du upplever och känner inte hör till livet kan vara en stor del av ditt mående.Till o från har jag känt som du men i dag har livet själv hunnit fatt mej o jag mår bra. Jag vet att du inte tror, när jag säger, att det blir så för dej med. Livet är tufft hur vi tacklar det är olika men jag tror att det är viktigt att ta reda på, vad vill du, vad tror du på

    Trådstartaren

    Men det är ju också så att jag inte gillar att prata i telefon med nån jag inte känner, jag svarar aldrig i telefon om jag inte vet att personen ska ringa. Chatta vill jag inte heller för att jag inte kan lägga ord på vad jag tänker och jag tänker för länge på hur jag mår och då blir det något helt annat. Jag vet jag är komplicerad och hittar anledningar till att inte prata med någon men jag har inte lust att prata med någon som inte kan hjälpa mig

    Men det är ju också så att jag inte gillar att prata i telefon med nån jag inte känner, jag svarar aldrig i telefon om jag inte vet att personen ska ringa. Chatta vill jag inte heller för att jag inte kan lägga ord på vad jag tänker och jag tänker för länge på hur jag mår och då blir det något helt annat. Jag vet jag är komplicerad och hittar anledningar till att inte prata med någon men jag har inte lust att prata med någon som inte kan hjälpa mig

    Ett tips är att skriva ner saker du känner och tänker på. Då har du ett ”manus” när du ska prata med någon. Jag har också svårt att hitta ord när det verkligen behövs. Då kan det vara bra med en fusklapp, så att säga.

    hur vet du att du inte gillar att prata i telefon om du aldrig gör det? vad är det som gör att du tycker att du är komplicerad och vad vill du ha för garantier för hjälp innan du ber om den

    Trådstartaren

    Jag vet att jag inte gillar det för att jag inte ens vågar ringa mamma å pappa ibland, jag kan grubbla i en halvtimme över vad jag ska säga och hur jag ska svara osv. Jag föredrar att bara dra ett sms.
    Angående att jag är komplicerad, så känns det som att jag säger meningar som inte hänger ihop alls, hela tiden. Ingen förstår någonsin vad det är jag försöker förklara liksom. Det kan också vara därför jag inte vill be om hjälp för att jag kan inte få ut hur jag tänker.
    Jag vill veta innan att personen kommer kunna tänka logiskt och vara rakt på sak. Logiskt för att har man mycket logiskt tänkande förstår man mig, och rakt på sak för att jag gillar inte när folk bara ”du är bra som du är” typ

    Jag vet att jag inte gillar det för att jag inte ens vågar ringa mamma å pappa ibland, jag kan grubbla i en halvtimme över vad jag ska säga och hur jag ska svara osv. Jag föredrar att bara dra ett sms. Angående att jag är komplicerad, så känns det som att jag säger meningar som inte hänger ihop alls, hela tiden. Ingen förstår någonsin vad det är jag försöker förklara liksom. Det kan också vara därför jag inte vill be om hjälp för att jag kan inte få ut hur jag tänker. Jag vill veta innan att personen kommer kunna tänka logiskt och vara rakt på sak. Logiskt för att har man mycket logiskt tänkande förstår man mig, och rakt på sak för att jag gillar inte när folk bara ”du är bra som du är” typ

    Prova att skriv ner lite saker varje dag. Saker du anser är viktig.

    Trådstartaren

    Prova att skriv ner lite saker varje dag. Saker du anser är viktig.

    Jag ska försöka

    det där med rakt på sak gillar jag men logik? finns det en logik som gäller för alla? jag tror det är som med sanningen inte helt självklar. vad som är sant för dej behöver inte vara sant för mej och lite så är det väl med logik oxå. tänk bara på alla forskares logiska resonemang som hela tiden revideras. du skriver så klart och det finns mycket där i dina tankar. skulle vara intressant att få prata per telefon med dej

    Trådstartaren

    det där med rakt på sak gillar jag men logik? finns det en logik som gäller för alla? jag tror det är som med sanningen inte helt självklar. vad som är sant för dej behöver inte vara sant för mej och lite så är det väl med logik oxå. tänk bara på alla forskares logiska resonemang som hela tiden revideras. du skriver så klart och det finns mycket där i dina tankar. skulle vara intressant att få prata per telefon med dej

    Men jag vill kunna veta att personen jag pratar med kommer att kunna förstå vad jag försöker få fram utan att jag får dumma frågor eller frågor som det redan finns svar på. Men ändå vill jag att personen ska svara med en fråga eller ett förslag på vad jag kan göra åt saken, och inte något som ”jag förstår” eller du borde göra så här och såhär. Jag vill inte ha stöd, jag vill ha engagemang.

    Mm om jag förstår dej rätt vill du ha koll på allt i ett samtal och det tror jag inte går.Jag tror inte vi kan ha koll på allt i livet och det är det som gör det skrämmande men oxå fascinerande. Jag kan inte ge förslag på hur du ska lösa det men jag kan tänka att om du gav samtalet en möjlighet. Om du fritt lät dina tankar få ord skulle du känna att det bär, så var det för mej, att inte låta rädslan styra

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 20 totalt)
19

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.