Hur länge ska man må piss -dagbok

Klockan är 02:43, jag har försökt sova sen 22. Fan i helvetet. Kom på, återigen, hur lätt det är att avsluta livet, och trodde att jag skulle göra det inatt. Behöver mer hjälp än jag vågar be om och vad de som försökt hjälpa mig inser. Hoppas att det är okej att använda forumet som en liten dagbok att skriva av sig till. Vill inte kunna komma åt min text så lätt som att skriva i en anteckningsbok.

Så varje gång jag mår extra piss tänkte jag skriva i denna tråden vad som fick mig att må generellt piss. Och då menar jag allt, minsta lilla pusselbit.

Men vi kan börja med 2 saker som får mig att vilja leva och som får mig att må inte så mycket piss. Det första är min pojkvän, den enda personen som älskar mig känns det som. Det andra är att jag har en dröm om karriär inom ett visst yrke jag inte kommer avslöja, vill inte att någon ska ana vem jag är, men varje dag kommer jag ett litet steg närmare mitt mål. Utan denna ambition hade jag koolat vippen för länge sedan.

Jag sov ingenting inatt. Vid halv 4 gav jag upp och låg vaken tills det blev morgon igen. Jag gick in på min väns instagramprofil, som tog sitt liv för ett halvår sedan. Hon vågade, hur fan vågar hon.

Hej! Jag är på denna sidan för att jag mår också dåligt, i mitt fall skuld och skam som lett till depression, pga idiotiska saker jag gjort mot min älskade sambo men blivit förlåten av. Kan däremot inte förlåta mig själv lika lätt.

 

 

Jag säger inte att jag förstår hur du mår, men det behöver inte alltid vara så! Är det något specifikt som hänt som gör att du mår så dåligt?

Du måste kämpa, jag förstår helt tankarna om att det vore enklare att inte leva alls, men återigen, vi har ETT liv, ibland känns det hopplöst, men det finns många som mått som du gör nu, som tagit sig ur det och kan se det som historia!

 

Försök på alla sätt du kan att hitta hjälp, våga vara jobbig och ihärdig, döden är inte en utväg!

Anonym skrev:

Hej! Jag är på denna sidan för att jag mår också dåligt, i mitt fall skuld och skam som lett till depression, pga idiotiska saker jag gjort mot min älskade sambo men blivit förlåten av. Kan däremot inte förlåta mig själv lika lätt. Jag säger inte att jag förstår hur du mår, men det behöver inte alltid vara så! Är det något specifikt som hänt som gör att du mår så dåligt? Du måste kämpa, jag förstår helt tankarna om att det vore enklare att inte leva alls, men återigen, vi har ETT liv, ibland känns det hopplöst, men det finns många som mått som du gör nu, som tagit sig ur det och kan se det som historia! Försök på alla sätt du kan att hitta hjälp, våga vara jobbig och ihärdig, döden är inte en utväg!

Hej! Jag beklagar, hoppas att du en dag kan gå vidare från det som hänt och att dina erfarenheter gör dig till en bättre och starkare människa.

Tyvärr är det inte en specifik sak som gör att jag mår såhär, det känns som att det hade varit lätt att behandla. Men jag tänkte att jag skulle försöka reda ut varje sak för sig genom denna tråden och sedan ha den som en fusklapp om jag vågar prata om det. Att inte alltid behöva må såhär verkar så orimligt då det pågått i 10 år, jag är 19 nu och minns knappt ett liv utan kaos. Jag håller mig så upptagen jag kan för att förtränga livet egentligen, men det gör ju också att jag varken har tid eller tar mig tid att söka hjälp.

tusen tack för de fina orden, jag önskar att jag kunde ta åt mig mer