Hem > Forum > Må piss > Går under

Går under

Visar 10 inlägg - 25 till 34 (av 34 totalt)
33
  • Avatar
    Trådstartaren

    Hon satte upp mig på kö till en samtalskontakt. Men det kommer dröja innan jag får en tid sa hon. Och då svara jag henne att tid är inget jag har.

    Hon satte upp mig på kö till en samtalskontakt. Men det kommer dröja innan jag får en tid sa hon. Och då svara jag henne att tid är inget jag har.

    Jag var till doktorn igår och fick också samtalstid. Jag får vänta 3-4 veckor. Hur lång väntetid fick du?

    Om det är sådana köer, varför anställer de inte fler ?

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag var till doktorn igår och fick också samtalstid. Jag får vänta 3-4 veckor. Hur lång väntetid fick du? Om det är sådana köer, varför anställer de inte fler ?

    Ca 3 månader sa hon att det kommer ta innan jag får en tid. Finns kanske ingen som vill jobba där

    Ca 3 månader sa hon att det kommer ta innan jag får en tid. Finns kanske ingen som vill jobba där

    Usch, tre månader är lång tid när man mår dåligt.Detta borde de se över. Och då menar jag över hela Sverige. Det ska inte ta tre månader att få samtalstid. Ofta är det dessutom ganska bråttom.

    Avatar

    Det tog drygt en månad att få en samtalstid för mig.Sedan fick jag bara prata en gång i månaden i 45 min en kortare tid.Men det hjälpte inte mig fick bara höra det inte finns något hon kan göra.Terapeuten tyckte att jag ska vända  mig till kommunala verksamheter,  boendestöd och träfflokal.Det är inte det jag behöver.Jag behöver prata om hur jag ska hantera all ångest och alla besvikelser i mitt liv. Vad gör man?

    Avatar
    Trådstartaren

    Usch, tre månader är lång tid när man mår dåligt.Detta borde de se över. Och då menar jag över hela Sverige. Det ska inte ta tre månader att få samtalstid. Ofta är det dessutom ganska bråttom.

    Jag sa till henne att jag kommer inte orka i 3 månader. Då fick jag till svar att hon kunde inte göra något åt det. Så med andra ord brydde hon inte sig när jag sa att jag kommer vara död då.

    Avatar
    Trådstartaren

    Det tog drygt en månad att få en samtalstid för mig.Sedan fick jag bara prata en gång i månaden i 45 min en kortare tid.Men det hjälpte inte mig fick bara höra det inte finns något hon kan göra.Terapeuten tyckte att jag ska vända mig till kommunala verksamheter, boendestöd och träfflokal.Det är inte det jag behöver.Jag behöver prata om hur jag ska hantera all ångest och alla besvikelser i mitt liv. Vad gör man?

    Det är inte Okej att få ett sådant svar. Vad är det du har ångest över? Vad är du besviken över? Du svarar givetvis bara på frågorna om du vill

    Det är verkligen för bedrövligt, men de har väl inte resurser helt enkelt hur gärna de än skulle vilja. Sen varierar nog kompetensen en hel del. Finns det inte terapeuter på internet, har ni testat? Man får försöka hitta strategier att handskas med det som är jobbigt. Att prata med andra som vet hur det känns är värt mycket, skönt att det finns de som förstår. Själv försöker jag peppa och ge andra vad jag själv skulle ha behövt när jag hade det jobbigt, mår själv bra av det. Sen kanske det inte passar alla och blir fel, vissa kanske upplever det som floskler, men det är ju min erfarenhet att livet faktiskt kan bli väldigt mycket bättre. Inte så att allt är fantastiskt hela tiden, men helt ok på det stora hela och man blir äldre och lär sig handskas med mycket. Man måste vara snäll mot sig själv, söka sig till det och de som får en att må bra. Husdjur har en märkligt bra inverkan också. Träna så man får ur sig negativa känslor, bra mot ångest. Vara ute i naturen, odla växter… Släppa det gamla och se framåt istället för att älta. Försöka hitta så mycket att skratta åt som möjligt, gör man det har man kommit en bra bit på vägen. Lätt att säga, jag vet, men hela tiden söka sig till det som är positivt. Lyssna på musik som påverkar sinnesstämningen positivt. Sova tillräckligt. Sen tycker jag ni ska söka någon annanstans om möjligt.

    Avatar

    Det är inte Okej att få ett sådant svar. Vad är det du har ångest över? Vad är du besviken över? Du svarar givetvis bara på frågorna om du vill

    Jag har skrivit om det under “ensamhet” här. Du kan läsa det om du orkar. “varför får jag inte kärlek och vänner” är rubriken på tråden. Handlar om att jag aldrig får respekt. Får inte hjälp i vården, min familj har aldrig tagit mina problem på allvar, är inte omtyckt någonstans.Mina föräldrar är döda sedan ett antal år och det är oxå jobbigt. Gör mig ännu mer ensam. Har en kille som inte orkar vara ett stöd mer än ibland. Syskon som inte bryr sig osv

    Avatar

    Det är verkligen för bedrövligt, men de har väl inte resurser helt enkelt hur gärna de än skulle vilja. Sen varierar nog kompetensen en hel del. Finns det inte terapeuter på internet, har ni testat? Man får försöka hitta strategier att handskas med det som är jobbigt. Att prata med andra som vet hur det känns är värt mycket, skönt att det finns de som förstår. Själv försöker jag peppa och ge andra vad jag själv skulle ha behövt när jag hade det jobbigt, mår själv bra av det. Sen kanske det inte passar alla och blir fel, vissa kanske upplever det som floskler, men det är ju min erfarenhet att livet faktiskt kan bli väldigt mycket bättre. Inte så att allt är fantastiskt hela tiden, men helt ok på det stora hela och man blir äldre och lär sig handskas med mycket. Man måste vara snäll mot sig själv, söka sig till det och de som får en att må bra. Husdjur har en märkligt bra inverkan också. Träna så man får ur sig negativa känslor, bra mot ångest. Vara ute i naturen, odla växter… Släppa det gamla och se framåt istället för att älta. Försöka hitta så mycket att skratta åt som möjligt, gör man det har man kommit en bra bit på vägen. Lätt att säga, jag vet, men hela tiden söka sig till det som är positivt. Lyssna på musik som påverkar sinnesstämningen positivt. Sova tillräckligt. Sen tycker jag ni ska söka någon annanstans om möjligt.

    Jag behöver vänner och folk runt omkring som jag kan lita på. Det är det jobbigaste just nu. Ensamhet. Sedan dålig ekonomi ovanpå det. Gamla vänner som ratar mig för att jag inte har råd med sånt som spahelg och äta ute …Hur gör man?Känns som jag är utesluten från allt. För gammal för nytt jobb..listan kan göras lång. Svårt med terapeuter. De kan ju inte ge mig vänner. Har så dåliga erfarenheter. De bästa terapeuterna är tyvärr privata. Har hjälpt flera jag känner . Men dyra.

Visar 10 inlägg - 25 till 34 (av 34 totalt)
33

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.