Tack för ditt svar!
Jag har aldrig öppnat upp för ngn så jag antar att jag inte vet hur man gör, är också så rädd för att söka hjälp. Finns egentligen ingen som känner mig på riktigt.
Inte förrän de sista åren har jag sett ett mönster i hur livet varit. Är 40+. Utifrån det försökt hitta strategier. Bytt jobb x flera. Skriver dagbok för att se mönster. Försökt hålla rutiner. Det verkar fungera ett tag, sedan fallerar det. Förstår det först efteråt att de val jag gör inte är bra för mig. Har flytt i hela mitt liv och dämpat det jag förstår är ångest på olika sätt.
Min nuvarande partner är öppen med att han ser mönstret men kan inte förstå det. Han är en förstående och icke dömande person men jag har en förmåga att rasera relationer och är rädd att det slutar på samma vis den här gången.
Behöver därför få hjälp, medan jag nu är i en fas där jag har insikt, steget känns så stort och svårt och jag är jätterädd att det ska bli aktuellt med medicin, vill verkligen inte det.
Hur vågar man ta steget…att be om hjälp?
