Jag vet inte vem jag är längre. Det känns som att min ångest och min depression har tagit ett sånt stort grepp om mig att jag inte kan bryta mig loss. Jag är bara ångest och depressiva tankar och känslor. Jag är inte mig själv, jag vet inte ens vem ”mig själv” är längre. Jag har haft problem med psykisk ohälsa så många år nu utan att få rätt hjälp att det är en så stor del av mig.
Det är skrämmande. Jag vet inte vad jag vill eller hur jag ska ta mig vidare. Det är bara svart. Jag känner inte att jag kan vara den roliga kompisen eller den omtänksamma kompisen längre, även om jag skulle vilja. Jag orkar bara inte, jag måste liksom spara på den lilla energi jag har kvar för att ens komma upp ur sängen. Den energin måste gå till mig. Jag känner mig otillräcklig åt mina kompisar och min familj, det ger mig bara dåligt samvete. Jag vet inte hur många gånger som jag har bett om ursäkt för att jag inte kan vara så glad eller social. Jag är rädd att jag inte duger som jag är. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det känns hopplöst.
