Flyktbeteende jag har

[Pink Dovibi]

Jag har ett flyktbeteende om det är rätt ord kanske felstavat men iallafall. När jag tycker något blir förjobbigt eller om något blir fel så blir jag så rädd kan enbart tänka på det och är så konflikträdd kan vara skammen jag känner när det blir så tokigt. Kan tillägga att jag har Aspergers kanske är orelevant men skadar inte att skriva det. Men men till poängen nu.

När jag gick i 5an vårterminen för 14 år sedan så blev det något strul i skolan och jag skolkade en månad om inte mer tyckte det var jättejobbigt. Hade hänt något jobbigt kommer inte ihåg vad exakt. Dels det vågade jag inte prata med vuxna om jobbiga saker var så rädd för att få skäll och bli bestraffad. Jag tror jag gjorde något regelbrott inte skadat någon eller så som gjorde att jag inte vågade vara där.

Som barn hade jag en tendens att snabbt byta ämne om någon började prata om något jobbigt.

En annan incident hände när jag gick mitt första år på gymnasiet. (Gick på en liten privatskola dock. Vilket innebär att det bara var en klass i hela skolan). Det var så att det var 2 personer i klassen jag vantrivdes med, personalen var oförstående, bryska och ganska märkliga. De försvarade klassens elaking. Alla var rädda för henne. En dag fick jag nog jag vantrivdes så hårt att jag hoppade av mitt i terminen. Jag stack kort sagt.

Har varit på praktikplatser och hoppat av då det inte kändes bra.

Har ofta flytt från ett ställe om jag har upplevt en person som otrevlig, taskig eller som verkar vara emot mig. Blir förjobbigt. Kan säga att min konflikträdsla är ett enormt problem.

Har jag varit på ett ställe där det hänt något jobbigt kanske på en restaurang en personal varit otrevlig orkar jag inte gå tillbaka dit.

Jag jobbade en och en halv månad på Samhall det gick åt pipan. Fick problem med några där som var knepiga och otrevliga och jag kände mig inte trygg. Sa upp mig.

Innan jag flyttade hemifrån så om jag och min mor var i storgräl så blev jag desperat och googlade på lägenheter att hyra eller rum som uthyres bara för att komma bort och kontaktade folk.

Om det hänt något där jag bor så vill jag bara flytta men det är inte så lätt att bara flytta sådär så det har ju aldrig gått men jag får den känslan då och får ångest.

Jag har problem och jag är en riktigt svag person som inte kan hantera problem. Säger inte det för jag vill att någon ska tycka synd om mig eller låta som en offerkofta det är den nakna sanningen. Varför skriver jag detta här? , Jag känner att jag ville skriva av mig och om någon känner igen sig, har några tips eller kanske komma med konstruktiv kritik. Visst kritik är inte skoj men försöker ta mig i kragen och ta till mig den.

Hej,

Tycker inte du är en svag person. Tvärtom verkar du vara en ovanligt trevlig person som värnar om att man ska vara tjysst mot andra.

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Ryggar direkt tillbaka när någon är otrevlig och det har hänt hur många många gånger som helst att jag avslutat studier, arbetsplatser, inte gått tillbaka till affärer eftersom jag inte orkar bli bemött, eller riskera att bli bemött, otrevligt igen.

Är det så för dig också att det handlar om oro och obehag för att bli utsatt igen och därför har du gett dig av så att säga?

Det jag märkt, eftersom du frågar efter lite tips/feedback hehe, är att ibland tror jag man kan ge sig iväg lite i onödan? Ett flyktbeteende som du skriver. Alltså att vissa personer – som tjejen på privatskolan – henne lär det inte gå att göra mycket åt när det är en omgivning som blundar och hon får fritt spelutrymme för att vara taskig. Där tror jag definitivt på att man behöver fly bort från det (fast det ju är väldigt orättvist att man själv ska behöva flytta på sig). Men ibland kan personer ha en dålig dag också (exempelvis kassörskan i affären), eller att en grupp människor har en jargong som man inte riktigt förstår sig på förrän efter en liten längre tid tillsammans osv.

Mitt tips till dig är alltså att försöka stanna upp och analysera ifall det verkligen är nödvändigt att ha flyktbeteendet i vissa situationer. Samt undersöka när du kan våga utmana dig själv att våga stanna kvar trots att det känns olustigt.

Ibland tror jag man kan bli positivt överraskad. Med ett gäng såna bra erfarenheter tror jag man kan få det lättare att bygga upp en högre tillit också att människor inte behöver vara farliga bara för att de är otrevliga ibland. Det går att stanna kvar och upptäcka om de har bra sidor också?

Jag känner igen mig! Så bra att du började skriva om detta för jag tycker det är sällan man pratar om flyktbeteende på det här sättet. Alltså att man gör ganska så drastiska beslut som att sluta skolan eller liknande. Jag tänker väldigt ofta på att flytta när det inte känns bra där jag är av någon anledning. Det är t.om. så att jag har svårt att rota mig och känna mig hemma i mitt eget hem från början. Men jag har jobbat på det och numera är det bara en flyttkartong som står framme. 😁 Men det har saboterat väldigt mycket mig i mitt liv – jag har också hoppat av skola och jobb flera gånger. Det är som att det plötsligt bara blir för mycket och känslan att fly blir väldigt stark. Nu när jag blivit lite äldre tycker jag att jag på sätt och vis blivit bättre på att hantera den känslan. Men det är tufft ibland när det blåser hårt.

[Pink Dovibi]

Red Simyna skrev:

Hej, Tycker inte du är en svag person. Tvärtom verkar du vara en ovanligt trevlig person som värnar om att man ska vara tjysst mot andra. Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Ryggar direkt tillbaka när någon är otrevlig och det har hänt hur många många gånger som helst att jag avslutat studier, arbetsplatser, inte gått tillbaka till affärer eftersom jag inte orkar bli bemött, eller riskera att bli bemött, otrevligt igen. Är det så för dig också att det handlar om oro och obehag för att bli utsatt igen och därför har du gett dig av så att säga? Det jag märkt, eftersom du frågar efter lite tips/feedback hehe, är att ibland tror jag man kan ge sig iväg lite i onödan? Ett flyktbeteende som du skriver. Alltså att vissa personer – som tjejen på privatskolan – henne lär det inte gå att göra mycket åt när det är en omgivning som blundar och hon får fritt spelutrymme för att vara taskig. Där tror jag definitivt på att man behöver fly bort från det (fast det ju är väldigt orättvist att man själv ska behöva flytta på sig). Men ibland kan personer ha en dålig dag också (exempelvis kassörskan i affären), eller att en grupp människor har en jargong som man inte riktigt förstår sig på förrän efter en liten längre tid tillsammans osv. Mitt tips till dig är alltså att försöka stanna upp och analysera ifall det verkligen är nödvändigt att ha flyktbeteendet i vissa situationer. Samt undersöka när du kan våga utmana dig själv att våga stanna kvar trots att det känns olustigt. Ibland tror jag man kan bli positivt överraskad. Med ett gäng såna bra erfarenheter tror jag man kan få det lättare att bygga upp en högre tillit också att människor inte behöver vara farliga bara för att de är otrevliga ibland. Det går att stanna kvar och upptäcka om de har bra sidor också?

Tack! Roligt att någon känner igen sig. Det är nog skräcken för konflikter vi har. Nu när jag “satt en diagnos” på mig själv. Ja, flyktbeteende så kanske det kommer gå att hantera det bättre men måste träna på att inte backa undan.

Detdär med dendär skolan är absurd tycker jag idag alltså det är inget jag mår dåligt av idag då det var 10 år sedan. Men det är ett bra exempel på en flykt. Men är glad att jag inte gick kvar då personalen var konstig.

Dendär utmaningen ska jag prova det kommer bli tufft men måste träna bort detta.

Tack för svaret 🙂

[Pink Dovibi]

Anonym skrev:

Jag känner igen mig! Så bra att du började skriva om detta för jag tycker det är sällan man pratar om flyktbeteende på det här sättet. Alltså att man gör ganska så drastiska beslut som att sluta skolan eller liknande. Jag tänker väldigt ofta på att flytta när det inte känns bra där jag är av någon anledning. Det är t.om. så att jag har svårt att rota mig och känna mig hemma i mitt eget hem från början. Men jag har jobbat på det och numera är det bara en flyttkartong som står framme. 😁 Men det har saboterat väldigt mycket mig i mitt liv – jag har också hoppat av skola och jobb flera gånger. Det är som att det plötsligt bara blir för mycket och känslan att fly blir väldigt stark. Nu när jag blivit lite äldre tycker jag att jag på sätt och vis blivit bättre på att hantera den känslan. Men det är tufft ibland när det blåser hårt.

Tycker flyktbeteende är något som behöver tas upp jag med. Jag är ganska ny med den termen men blev överförtjust då det ordet beskrev mig så bra. Jag känner igen mig i det du beskriver faktiskt