Finner ingen mening med livet

tjo alla

har alltid haft väldigt svårt att formulera mig i skrift så ber om ursäkt om det ser fett flummigt ut. Vet inte vart jag ska börja, växte upp med en våldsam släkting som ständigt trakasserade mig psykiskt och slog mig. Mitt självförtroende är på botten, och har alltid varit livrädd för att bli slagen eller ännu mer psykiskt misshandlad. Min pappa dog när jag var 14 år och har Aldrig pratat med någon Om det eftersom min mamma vägrade att jag skulle gå till en psykolog. Utvecklades till extrem tankspriddhet och egendiagnoserad adhd. Började träffa fel killar som jag gärna ser att dem slår mig eller utNyttjar mig. Slutade med våldtäckt. Flyttade till Stockholm och upptäckte droger med min så kallade kille. Lånade ut en rätt stor summa pengar som jag inte fått tillbaka och kommer aldrig få. Under hela mitt har jag drömt att vara det andra könet och sen i förrgår har jag gråtit konstant eftersom jag vet att den drömmen aldrig komemr slå in. Allt känns hopplöst och har inget att leva för, ligger och gråter och kan knappt andas . Funderar starkt på att ta mitt liv med en överdos bara för att slippa det jävla helevtes horliv som jag inte valt att födas in i. Behövde bara skriva av mig tack för ni läst

Hej!! Jag i perioder har samma tankar, könsdysfori, men för mig är det övergående oftast.

Kan du inte söka för könsdysfori Allt går att ändra! Eller bara prata om det med en läkare /psykolog. Det är alltid något.

Och tycker det är utmärkt skrivet, så tror nog du är bättre än vad du tror!

Självförtroendet kan vara elakt ibland, det kan man alltid förbättra! Jag brukade dras till mindre bra människor, det gjorde inte självförtroendet bättre. Självmedicinering gör det bättre temporärt. Men blir övermäktigt att bara skjuta skiten framför sig tillslut.

 

Anonym skrev:

Hej!! Jag i perioder har samma tankar, könsdysfori, men för mig är det övergående oftast. Kan du inte söka för könsdysfori Allt går att ändra! Eller bara prata om det med en läkare /psykolog. Det är alltid något. Och tycker det är utmärkt skrivet, så tror nog du är bättre än vad du tror! Självförtroendet kan vara elakt ibland, det kan man alltid förbättra! Jag brukade dras till mindre bra människor, det gjorde inte självförtroendet bättre. Självmedicinering gör det bättre temporärt. Men blir övermäktigt att bara skjuta skiten framför sig tillslut.

 

 

Hej!!

Sorry för sent svar, trodde aldrig någon skulle responda på det, så har inte varit inne och tittat.

har kollat upp det där med könsdysfori. Man kan ju alltid börja att klä sig lite mer “grabbigt”, utan att göra en operation. Tänkte att man kan ta ett steg i taget. Det är ändå socialt accepterat att våga vara den man är nu, om man jämför med innan. Men håller med dig att det absolut är ett option 🙂

Allt känns iaf bättre nu, man har ju sina dagar som är skit, sedan trappas det alltid upp och sedan “återfall” igen haha.. ska börja en utbildning nu iaf och sluta jobbet, känns så jäääävla bra 🙂

 

Ska prova träffa tjejer nu med, se om det är något för en 🙂 tack som fan för svaret, hjälper verklgien när man vet att folk bryr sig om en även om man inte har en aning om vem personen är. Och att man aldrig är ensam, även om man tror det ibland.

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Hej!! Sorry för sent svar, trodde aldrig någon skulle responda på det, så har inte varit inne och tittat. har kollat upp det där med könsdysfori. Man kan ju alltid börja att klä sig lite mer ”grabbigt”, utan att göra en operation. Tänkte att man kan ta ett steg i taget. Det är ändå socialt accepterat att våga vara den man är nu, om man jämför med innan. Men håller med dig att det absolut är ett option 🙂 Allt känns iaf bättre nu, man har ju sina dagar som är skit, sedan trappas det alltid upp och sedan ”återfall” igen haha.. ska börja en utbildning nu iaf och sluta jobbet, känns så jäääävla bra 🙂 Ska prova träffa tjejer nu med, se om det är något för en 🙂 tack som fan för svaret, hjälper verklgien när man vet att folk bryr sig om en även om man inte har en aning om vem personen är. Och att man aldrig är ensam, även om man tror det ibland.

Bra att du känner att du har dina bättre dagar, att ha en identitetskris är sällan enkelt. Har en kompis i liknande sits och hon brukar ha olika klädstilar beroende på hur hon känner sig. Glad att du hittat en utbildning, gör det enklare att få jobb och lite högre lös samt möjlighet att hitta vänner på vägen 🙂
Om, eller snarare när, humöret sjunker till botten så är det bara att skriva här igen. Folk är ofta måna om att ge råd och stöd.