Hem > Forum > Må piss > "diagnosera mig" aldrig mått såhär dåligt, konstiga tankar

"diagnosera mig" aldrig mått såhär dåligt, konstiga tankar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej!

    Jag är en person som oftast har betraktats som känslokall och empatilös, jag säger precis vad jag tycker och jag har väldigt svårt för att känna att jag bryr mig om något. På senare tid har jag börjat mått så dåligt att jag helt tappat livslusten, vill inte göra någonting och finner ingen glädje i något alls. Har haft påtaglig ångest som tagit över mitt liv (därmed har jag fått diagnosen GAD), är så orolig varje dag över att ångesten ska bli värre och har jättesvåra problem med både mage och muskelvärk samt annat pga denna sjukdom. Trots att jag lider av denna sjukdom som oftast får en människa att vara väldigt känslig så saknar jag empati och ibland blir jag helt kall och stänger av, under dessa perioder då jag blir känslokall så spelar inget någon roll och jag känner bokstavligen ingenting förutom ångest. Ångesten håller sig tyvärr alltid i. Har sedan jag var väldigt liten haft dessa problem och kan känna nu hur det blir värre och värre, för antingen känner ja för mycket eller så känner jag för lite. Börjar bli så illa med dessa perioder att det känns som en konstant berg- och dalbana.

    Mycket har hänt i mitt liv som kan ha påverkat detta, då min barndom togs ifrån och jag redan från början fick agera vuxen. Vid 16-års ålder så dog min pappa av drogmissbruk och jag föll ner i ett träsk med självdestruktion, började dricka konstant varje helg samt började få som bilder i huvudet av hur jag tar mitt liv på olika sätt. Dessa bilder jag får i huvudet kommer tillbaka vid många tillfällen och har jag en dålig dag så är detta det enda jag tänker på, trots att jag på något sätt känner att jag aldrig skulle kunna ta mitt liv. Har alltid vägrat terapi och sådana metoder då jag är hjälplös och inte tror på att detta kommer hjälpa, är ingen person som gillar att prata om mina problem. Ingen vet hur jag känner (förutom ni nudå) och hur gärna jag än vill skrika det till alla jag någonsin känt så kan jag inte. Det känns som att jag är i en konstant bubbla där mina tankar bara svävar omkring mig, tänker så mycket hela tiden att det påverkar allt jag gör. Kan även tillägga att jag inte heller kan gråta av någon anledning, och därför kan inte dessa känslor jag känner släppas ut genom det heller. Skulle vara så skönt att bara gråta ut, men jag kan inte…

    Min fråga till er är, känner ni igen er och isåfall kan detta vara pga av någon annan sjukdom/diagnos än GAD eller? Har ni liknande tankar och fått någon diagnos på grund av detta? Skulle vara så skönt att bara få klart för mig vad det kan vara då det börjar gå överstyr och blir för mycket för mig.

    Hej…

    Ja jag känner igen mig i vissa bitar. Det här med stänga av, vara känslokall, inte gråta… Jag är novis i detta ned psykologi, har nyss börjat gå till psykolog själv pga GAD. Den diagnosen står kvar men som en bieffekt då jag fått veta att jag egentligen har PTSD.

    Jag har ALLTID fått höra att jag är empatilös, kall och att jag inte bryr mig. Det har sårat mig mycket eftersom jag egentligen inte är det. Grejen är, som jag och min psykolog kommit fram till dissociation. Jag stänger av, ibland så grovt att jag får minnesförlust. Jag går på autopilot och när det händer mig så känner jag ingenting. Jag skulle kunna få ett dödsbesked utan att bry mig nämnvärt. Min hjärna stänger av för att ”skydda” mig, förmodligen PG a trauma jag varit utsatt för. Det är alltså ett försvar jag har och som var nödvändigt för mig just då. Idag är det ett problem då det ställer till det duktigt.

    Jag förstår om du inte vill gå till psykolog, jag har varit anti i tjugo år. Men halkade in på ett bananskal och även om jag sitter där på mötet och är skiträdd så känns det ändå ganska skönt. Jag ger dig rådet att prova. Det låter som att du har det väldigt jobbigt.

    Jag har googlat mycket på dissociation då det finns många olika varianter på det. Du kanske också varit med om ett trauma? Ett dödsfall kan mycket väl vara ett trauma. Din hjärna kanske också stänger av för att skydda dig? Jag är som sagt ingen expert på något sätt. Men jag hoppas att du får må bättre, inget är så knäckande som en ständigt närvarande ångest!

    Ta hand om dej! 🌸

    Hej! Liknande personligheter brukar ha ADHD och en touch av ASD.

    ADHD obehandlat leder till GAD-liknande symtom, konstiga smärtor, och magproblem. Har man en släng av ASD förstärks det bara.

    Sen kan man ha en släng av bipolär-spektrum och/eller schizofreni-spektrum. Leder till instabilt känsloläge, för mycket eller för lite känslor.

    Mina diagnoser är primärt adhd och bipolär-1 kan relatera till det mesta, personligen tror jag GAD är ett symtom av att man har en obehandlad diagnos relaterat till belöningssystem.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.