Det går inte att laga

Varför känns det som om något i kroppen har gått sönder? Något som skadats..som inte går att laga..

År av övergrepp, från 2011 till 2018, från psykisk till fysisk misshandel.. sömnlösa nätter.. våldtäkter, övergrepp både i hemmet och på arbetsplatsen…

Flera vändor inom sjukvården, två överdoser på sjukhus och flera kontakter inom psykiatrin, mestadels psykologer, psykoterapeuter och en och annan kurator och socionom med vidareutbildning inom sjukvården..

Men det känns som om jag inte läker, det känns precis som om alla år av mer eller mindre skada har satt sina spår och jag kan inte läka…

Sömnsvårigheter. Oro. Ångest. Panik. Tankar kring döden och självmord.

Jag får ofta svaret från sjukvården, att ingen kan hjälpa mig, om jag inte kan hjälpa mig själv, jag måste själv försöka få ordning på mitt liv..

Men det är så fruktansvärt svårt… var ska man börja.. Hur gör man..

Livet är så hemskt komplicerat när man knappt kan ta sig ur sängen pga panikkänslorna som ständigt tränger sig på, alla bilder som flimmrar förbi, alla lukter och känslor blir överväldigande och paralyserande…

Då är det omöjligt att känna att något annat än att detta går inte att laga.. detta kan man inte fixa.. mitt liv är trasigt inifrån och ut… att må piss är bara förnamnet..

Tack för att jag fick dela mina tankar och känslor ❤

Hej

Jag kan inte ens föreställa mig hur du mår. Men en sak tror jag mig veta och det är att du är starkare än du kanske tror. Efter 7 års helvete så lever du. Dessutom har du kraft och mod att dela med dig av dina erfarenheter.

Det kommer ta tid innan du kan känna dig hel igen. Efter att varit på botten så länge så tar det tid och måste också få göra det så att både din kropp och själ hinner med. Men att inte få stöd från sjukvården är bara fel.

Vet inte var du ska börja min vän men jag vet att du inte ska sluta kämpa. Varje dag som kommer är en dag närmare en ny och mycket starkare människa.

En början kan vara att sätta små små mål som är rimliga för dig att uppnå. Att gå upp från sängen varje dag, sedan kanske du kollapsar på soffan men du har tagit dig en bit……sedan fortsätta så….

Du verkar behöva mycket stöd och om du inte orkar eller vill använda den traditionella vården så skriv här eller ring stödlinjer och prata av dig och få lite feedback och tips på vägen.

Finns här för dig och fortsätt kämpa!!

Kram ❤️

Anonym skrev:

Hej Jag kan inte ens föreställa mig hur du mår. Men en sak tror jag mig veta och det är att du är starkare än du kanske tror. Efter 7 års helvete så lever du. Dessutom har du kraft och mod att dela med dig av dina erfarenheter. Det kommer ta tid innan du kan känna dig hel igen. Efter att varit på botten så länge så tar det tid och måste också få göra det så att både din kropp och själ hinner med. Men att inte få stöd från sjukvården är bara fel. Vet inte var du ska börja min vän men jag vet att du inte ska sluta kämpa. Varje dag som kommer är en dag närmare en ny och mycket starkare människa. En början kan vara att sätta små små mål som är rimliga för dig att uppnå. Att gå upp från sängen varje dag, sedan kanske du kollapsar på soffan men du har tagit dig en bit……sedan fortsätta så…. Du verkar behöva mycket stöd och om du inte orkar eller vill använda den traditionella vården så skriv här eller ring stödlinjer och prata av dig och få lite feedback och tips på vägen. Finns här för dig och fortsätt kämpa!! Kram ❤️

 

Tack för att du läste och tog dig tid att svara, jag har varit bortkopplad ett tag, tog ännu en överdos och fortsätter ta tabletter lite då och då som är utskrivna av läkare. Jag behöver få vila upp mig känner jag. Tänka på annat. Jag fick nyligen ett tyngdtäcke, det är bra, har inte riktigt vant mig än.. Väntar på tid hos psykolog, det kommer den 23/4 Det går framåt. Tack för att du finns.