Hem > Forum > Må piss > denna mat

denna mat

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 22 totalt)
21
  • Jag har under en längre tid haft det svårt med maten. Just nu går jag i sjuan och när jag gick i fyran började jag hoppa över måltider. Det gick längre och längre och i början av femman någon gång så svimmade jag för första gången. Jag togs in till sjukhus eftersom att mitt blodtryck var farligt lågt.

    Jag diagnostiserades med anorexi och där började min behandling för att bli bättre. Jag hatade denna behandling och gjorde allt för att fuska vid vägningarna osv. Jag konstaterades frisk och behandlingen avslutades efter cirka ett halvår.

    Nu går jag som sagt i sjuan och sen några månader tillbaka har jag börjat skippa måltider igen.

    Jag kan inte förstå varför det som är en av de största delarna till att vi faktiskt lever ska vara den största till att jag inte vill leva. Jag förstår inte varför det ska vara så fucking svårt att bara äta. Jag äter så mycket sämre än vad jag borde och om jag ska vara helt ärlig så vill jag inte bli bättre. Allt det jag gick igenom innan skulle jag helst undvika nu.

    Mitt mående vänder från dag till dag. Jag kan gå och vara gladare än någonsin med världens största leende på läpparna, till att jag på kvällen mår så jävla dåligt att jag inte kan andas. Jag kan inte sluta gråta. Jag skakar.

    Mina panikattacker har börjat komma oftare och oftare och om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att jag orkar mycket till.

    Hej

    Jag måste erkänna att jag får lite ont i hjärtat när jag läser din text,men jag tycker nog att du behöver be om hjälp igen.Kan nog tänka mej att du mår dåligt på kvällen helt enkelt beror på att din kropp signalerar näringsbrist.Försök att prata med dina föräldrar om hur du mår,eller nån annan vuxen om du inte kan eller vill det.Panikattacker är ju fruktansvärt obehagliga,det vet jag av egen erfarenhet,Men om man inom sej vet att de egentligen inte är farliga,man dör inte av dom,även om man tror det,när de pågår,så kan man träna sej i att hantera dom.Men du måste be om hjälp,du är värd att må bra och det är inget skamligt att be om hjälp,när man behöver det.Det här ska du inte behöva hantera ensam.

    Försök komma ihåg att det finns människor som bryr sej om dej och som säkert vill hjälpa dej.

    All lycka till i framtiden.Kramar.

    Trådstartaren

    Hej Jag måste erkänna att jag får lite ont i hjärtat när jag läser din text,men jag tycker nog att du behöver be om hjälp igen.Kan nog tänka mej att du mår dåligt på kvällen helt enkelt beror på att din kropp signalerar näringsbrist.Försök att prata med dina föräldrar om hur du mår,eller nån annan vuxen om du inte kan eller vill det.Panikattacker är ju fruktansvärt obehagliga,det vet jag av egen erfarenhet,Men om man inom sej vet att de egentligen inte är farliga,man dör inte av dom,även om man tror det,när de pågår,så kan man träna sej i att hantera dom.Men du måste be om hjälp,du är värd att må bra och det är inget skamligt att be om hjälp,när man behöver det.Det här ska du inte behöva hantera ensam. Försök komma ihåg att det finns människor som bryr sej om dej och som säkert vill hjälpa dej. All lycka till i framtiden.Kramar.

    Men åhh, tack fina du <3

    Kan bara hålla med den som skrev till dig tidigare. Våga be om hjälp och våga prata med någon vuxen om hur du egentligen mår! Jag vet att det kan vara jävligt svårt och jobbigt men du ska inte gå och bära på detta själv.

    Det finns många därute som mår precis som du så du är inte ensam. Även om man tror det.

    Du är värd att må så mycket bättre än du gör! Ge inte upp vännen utan kämpa på och be om hjälp !

    Du får gärna berätta hur det går för dig i fortsättningen.

    Kram ❤️

    Trådstartaren

    Kan bara hålla med den som skrev till dig tidigare. Våga be om hjälp och våga prata med någon vuxen om hur du egentligen mår! Jag vet att det kan vara jävligt svårt och jobbigt men du ska inte gå och bära på detta själv. Det finns många därute som mår precis som du så du är inte ensam. Även om man tror det. Du är värd att må så mycket bättre än du gör! Ge inte upp vännen utan kämpa på och be om hjälp ! Du får gärna berätta hur det går för dig i fortsättningen. Kram ❤️

    tack för svaret fina du <3 jag har faktiskt tänkt på att prata med någon nära om hur jag mår men måste tänka på det.

    tack för svaret fina du <3 jag har faktiskt tänkt på att prata med någon nära om hur jag mår men måste tänka på det.

    Tänk inte för länge bara! Om du har någon vuxen du är trygg att prata med så gör det. Eller skriv ner det och visa hen…..

    Ta hand om dig!

    Kram ❤️

    Trådstartaren

    Tänk inte för länge bara! Om du har någon vuxen du är trygg att prata med så gör det. Eller skriv ner det och visa hen….. Ta hand om dig! Kram ❤️

    det svåra är att jag inte vet hur de kommer att reagera. Jag har aldrig varit den som mår dåligt, folk har alltid beskrivit mig som den glada tjejen. Jag berättar aldrig för någon om hur jag mår, och vet inte vad de skulle tycka om mig ifall de fick veta.

    det svåra är att jag inte vet hur de kommer att reagera. Jag har aldrig varit den som mår dåligt, folk har alltid beskrivit mig som den glada tjejen. Jag berättar aldrig för någon om hur jag mår, och vet inte vad de skulle tycka om mig ifall de fick veta.

    Du är fortfarande samma person eller hur. Dessutom skulle du inte vara den första tjejen inte är ”den glada”. I längden är det bättre att du försöker visa ditt verkliga jag utan att sätta upp en fasad om någon du egentligen inte är.

    Vilka är de som du är orolig för att de inte ska tycka om dig?

    Kram ❤️

    Trådstartaren

    Du är fortfarande samma person eller hur. Dessutom skulle du inte vara den första tjejen inte är ”den glada”. I längden är det bättre att du försöker visa ditt verkliga jag utan att sätta upp en fasad om någon du egentligen inte är. Vilka är de som du är orolig för att de inte ska tycka om dig? Kram ❤️

    det jag är mest orolig över är hur mina föräldrar skulle reagera, jag är rädd för att de ska bli besvikna. Jag vill heller inte att mina vänner ska se mig på det sättet, det känns fel

    Varför skulle de bli besvikna? Låt mig fråga så här istället….. Om du bröt benet när du va mindre och så ramlar du imorgon och bryter armen…. Skulle de vara besvikna på dig då?

    Det är just detta som vi alla som har någon typ av psykisk ohälsa att ändra på folks fördomar. Sedan kommer dina föräldrar älska dig i vilket fall som helst. Bättre att du säger något nu än att dina föräldrar märker att det är något fel och blir oroliga.

    Om dina vänner är äkta så accepterar de dig som du är. Ibland måste man våga visa sig svag.

    Ta hand om dig!

    Kram ❤️

    Trådstartaren

    Varför skulle de bli besvikna? Låt mig fråga så här istället….. Om du bröt benet när du va mindre och så ramlar du imorgon och bryter armen…. Skulle de vara besvikna på dig då? Det är just detta som vi alla som har någon typ av psykisk ohälsa att ändra på folks fördomar. Sedan kommer dina föräldrar älska dig i vilket fall som helst. Bättre att du säger något nu än att dina föräldrar märker att det är något fel och blir oroliga. Om dina vänner är äkta så accepterar de dig som du är. Ibland måste man våga visa sig svag. Ta hand om dig! Kram ❤️

    okej, tack ❤️

    okej, tack ❤️

    Fortsätt gärna skriva och berätta hur det går för dig.

    Kram ❤️

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 22 totalt)
21

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.