Jag har under en längre tid haft det svårt med maten. Just nu går jag i sjuan och när jag gick i fyran började jag hoppa över måltider. Det gick längre och längre och i början av femman någon gång så svimmade jag för första gången. Jag togs in till sjukhus eftersom att mitt blodtryck var farligt lågt.
Jag diagnostiserades med anorexi och där började min behandling för att bli bättre. Jag hatade denna behandling och gjorde allt för att fuska vid vägningarna osv. Jag konstaterades frisk och behandlingen avslutades efter cirka ett halvår.
Nu går jag som sagt i sjuan och sen några månader tillbaka har jag börjat skippa måltider igen.
Jag kan inte förstå varför det som är en av de största delarna till att vi faktiskt lever ska vara den största till att jag inte vill leva. Jag förstår inte varför det ska vara så fucking svårt att bara äta. Jag äter så mycket sämre än vad jag borde och om jag ska vara helt ärlig så vill jag inte bli bättre. Allt det jag gick igenom innan skulle jag helst undvika nu.
Mitt mående vänder från dag till dag. Jag kan gå och vara gladare än någonsin med världens största leende på läpparna, till att jag på kvällen mår så jävla dåligt att jag inte kan andas. Jag kan inte sluta gråta. Jag skakar.
Mina panikattacker har börjat komma oftare och oftare och om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att jag orkar mycket till.
