Bulimi

Hetsäter för att sedan springa 15 km eller stoppa fingrarna i halsen. Känns som att jag slåss mot mig själv. Isolerar mig och förlorar vänner p g a detta. Vill inte ha det så här. Är så jävla arg och trött . Orkar inte med den här skiten längre. Skäms så mkt för detta vidriga beteende .

God f.m. här på Mind Forumet

* Snälla, hoppas jag nu får fråga dig en hel del frågor nedan till dig, jag vill bara väl, inget annat pga jag vet väldigt mycket om “Bulimi / anorexia” och mer än det, ser bilder i huvudet mitt bakåt i tiden…

* Vilket län bor Du i?

* Hur gammal är Du? (Du behöver inte alls svara om du inte vill.)

* Har Du gått ner mycket i vikt?

* Allt du äter, går det raka vägen ut via bakvägen på WC;n eller att du känner som du beskrev; “stoppa fingrarna i halsen”?

* Det finns “hjälp” att få, lovar det…

* Finns specifika ätstörningsmottagningar elller vårdavdelningar för detta.

* Har du någon nära anhörig eller vän du skulle våga säga att du har dessa ätstörningar?

* Vet någon i din närhet (anhöriga/vänner) om dina ätstörningar och är insatt i din problematik och är förstående hur du mår?

* Jag vet VERKLIGEN vad jag talar om, har sätt sååååååååååååå mycket inom vården och stöd är viktigt för både den som är drabbad och anhöriga / närstående behöver också hjälp vid sidan om plus att vänner / kollegor kan också bli drabbade och må jättedåligt i om sin psykiska ohälsa.

* Är du listad hos någon form av vårdcentral eller husläkarmottagning?

* Har du en kontinuerlig läkarkontakt?

* Har Du träffat någon specilistläkare inom ätstörningsområdet; bulimi/anorexia?

* Får jag hjälpa dig att finna rätt vårdavdelning eller mottagning för din hälsa?

* Snälla, jag finns här för dig och hoppas Du vill svara mig här som en MiND vän. Jag menar från mitt djupaste deltagande och hjärta att jag vill hjälpa dig på rätt spårväxel än detta destruktiva beteende.

* Snälla GE INTE UPP HOPPET…

* Stor kram från mig…

* Var rädd om dig nu också…

* På återseende…

PS: Jag får tårar i ögonen… DS…

Jag följer tråden eftersom jag har en dotter (19år) som jag precis har fått veta hetsäter och kräks, jag är så orolig för henne och vill så gärna hjälpa men vet inte riktigt hur på bästa sätt… Hon har som tur bett om hjälp och står listad att få komma till en ätstörningsklinik, hon har berättat om problemet för mig så det känns ändå som att det är på rätt väg men samtidigt är jag så otroligt orolig och frustrerad för hur det kunde bli så här? varför? och att det har gått flera år utan att jag vetat någonting. Hon har burit det inom sig så länge och det känns fruktansvärt att veta. Funderar på hur vanligt det är och hur man bäst hjälper som anhörig?

Anonym skrev:

Jag följer tråden eftersom jag har en dotter (19år) som jag precis har fått veta hetsäter och kräks, jag är så orolig för henne och vill så gärna hjälpa men vet inte riktigt hur på bästa sätt… Hon har som tur bett om hjälp och står listad att få komma till en ätstörningsklinik, hon har berättat om problemet för mig så det känns ändå som att det är på rätt väg men samtidigt är jag så otroligt orolig och frustrerad för hur det kunde bli så här? varför? och att det har gått flera år utan att jag vetat någonting. Hon har burit det inom sig så länge och det känns fruktansvärt att veta. Funderar på hur vanligt det är och hur man bäst hjälper som anhörig?

God kväll här på Mind Forumet.

Jag sökte via “Google” Sökmotor;

Ätstörningar anhörigstöd

Sedan går du in på 1177 finns det en hel del att läsa inom detta område.

Sedan kan jag rekommendera dig att gå in på en annan hemsida med namn;

Ätstörning.se och sedan söka dig fram till “För mig som anhörig”…

Hoppas detta är något som är till hjälp.

Jag kan berätta att man håller det för sig själv för att man t.ex. inte vill / vågar / eller skuldbelägger sig själv mycket, vet vad jag talar om och gör allt för att inte visa att man har sådana problem…

Hur vanligt detta är enligt statistik vågar jag inte uttala mig om i stunden.

Återkom om du funderar på något mer.

På återseende…