Behöver hjälp men vet inte var eller hur

[Azure Pamoke]

Jag har varit sjukskriven i mer än två år och tagit mig tillbaka från en kraftig skallskada. Rent objektivt kan jag se att det är tur att jag står på benen, minns mitt tidigare liv och är fullt funktionsduglig. Men samtidigt önskar jag att jag blivit ett kolli, att jag kunde söva ner mig i några veckor igen och bara vila. Funderar fan på att ge mig på en ordentlig drängafylla bara för att få slippa känna all skit. Jag känner mig så ensam, så svag. Har arbetstränat det senaste året för att rehabilitera mig men står nu helt utan jobb eller inkomst. Jag får för mig att jag visade mig för stark i arbetsträningen för jag är så slut nu. Vill sova dygnet runt men får dåligt samvete. Kan ju inte bete mig som nån latmask. Blä fy fan och skit. :'(

Det är verkligen tur att du klarade dig och blev bättre! Du är otrolig som lyckas ta dig genom det så bra!

Kanske finns det andra problem från olyckan som nu påverkar? Skulle inte alls vara konstigt om du skulle behöva lite mer hjälp och stöd nu med att verkligen komma tillbaka, inte bara fysiskt. 2 års kämpande tar nog verkligen på krafterna. Tycker du borde vara stolt som kommit så här långt! Att du mår piss nu är absolut inget fel eller nått som gör dig värdelös. Du kommer säkert ta dig förbi även detta, behövs kanske lite stöd bara 🙂

Jag har själv samma känsla av att man inte vet vart man ska vända sig, så jag började här! Kan säkert hjälpa dig mycket om du bara får öppna upp och prata om det. Så skriv gärna mer om du behöver det!

[Azure Pamoke]

Jag känner mig så ofantligt ensam. Efter olyckan orkade jag inte med relationen jag haft i sex år så den avslutade jag. Efter det har jag hittat tre andra relationer. En av dem behövde jag avsluta och två av dem avslutades av de andra. Jag har knappt några vänner och det känns så oerhört otäckt att bjuda hem en bekant på kaffe eller middag. Jag klarar det bara inte! Idag var jag visserligen på middag med ett gäng från arbetsträningsplatsen. Och de skulle inte klaga om jag kom och hälsade på -det vet jag ju!- men ändå gör det där mig skräckslagen!

Och den senaste separationen var vidrig. Det känns som att personen som lämnade mig har dött. Jag sörjer så enormt mycket. Jag förlorade den vackraste, snällaste och klokaste personen jag känner till! Om inte den personen vill ha mig: vad gör det mig till för typ av avfall? 😢 😭

Huh.. Så här på kvällen/natten är allt så mycket tyngre än på dagtid. Jag vet att det kommer kännas bättre imorgon när jag vaknar. Men det är tungt just nu.