Just nu ligger jag i min säng och bara gråter. Ikväll har varit en helvetsjäbladålig kväll. Har både druckit, skurit mig och överdosat. Jag känner mig så otroligt ensam. Vad är meningen med livet? Varför leva och plågas? Varför inte dö nu och ta slut på lidandet? Är det nån som känner igen sig? Nån jag kan finna tröst och stöd i? Känner mig helt otroligt ensam i detta. Behöver en lång varm kram. Någon som faktiskt bryr sig om mig. Men jag är helt ensam. Helt fkn ensam.
Här är en dikt jag skrev precis:
När duscharna börjar sticka
Och allt ögonen ser är prickar
Då vet jag att min klocka snart slutar ticka
Jag har länge letat efter min lyckobricka
Men det enda jag hittat är en tom, mörk ficka
Jag kommer aldrig igen bli en glad liten flicka
Jag gör bäst i att sticka