Jag har egentligen ett väldigt bra och spännande liv.
Jag har alltid sett mig som en ödmjuk och bra människa. Och det är de jag strävar efter. Men ibland kommer plötsliga tankar upp om saker jag gjort i tonåren. Som att jag “kommer på mig själv”. Tex, ifall jag varit taskig någon mot någon. Gjort saker som inte var okej. Sagt saker. Gjort saker på fyllan. Med mera.
Idag när jag mognat och växt som person så skäms jag ögonen ur mig och önskar att jag kunde få allt ogjort. Jag lider ju med folk som mår dåligt och varit utsatta för saker men när man som jag, mår dåligt över saker man själv har gjort och skäms över det, så känns det inte som man kan prata om det med någon för att man får stå sitt egna kast.. Vill ju inte bli dömd.. men vill ju inte må dåligt.
