Mår så skit just nu att mitt liv känns meningslöst.
Ända sedan ung ålder fem/sex-ish ålder har min låtsas mamma varit väldigt fysisk mot mig och min syster, det innebär att vi har fått slag hårdragningar och dragna så hårt i armen att vi hade blåmärken i flera dagar. Detta vet alla i vår släkt om men inte i detalj bara att hon har varit extremt tuff mot min syster och mig men inte så tuff mot hennes egna barn. Iaf så har våran pappa valt att inte se på saken och istället försvarat henne även fast han vet att det är fel.
allt detta skit som tär på mig nu började med min flickvän som jag varit med i nästan ett halvår har jag nyligen bråkat med pga att direkt efter jag torskade på THC (röka marijuana/cannabis) blev hon arg o ledsen. Hon blev så arg o ledsen att hon sökte tröst hos en annan kille som tidigare spelat i mitt fotbolls lag, det gjorde så ont i mig att få reda på det att jag försökte ta mitt liv. Ingen vet om att jag försökte det såklart. Men nu idag fick jag en snap där hon argt skrev ”när rökte du senast, var ärlig” och jag som är den ärligaste personen man hittar svarar ärligt att jag har gjort det igår, då blev hon så arg att hon säger att hon inte vill vara me mig längre, jag svarar att jag kan förstå det. Samtidigt som jag inte riktigt insätt vad som nyss hänt. Nu ligger jag här i min säng eftersom vi har studiedag och min fv skulle träffat mig på sin håltimme kl 12.00, mina rakblad ligger precis i rummet intill och bara väntar, vill inte ta mitt liv men vill heller inte leva… Hjälp!