Hem > Forum > Livet > Varför finns jag?

Varför finns jag?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Varför finns jag? Jag är bara meningslös och ställer till med en massa besvär för allt och alla. Jag är inte värd att leva. Jag tillför inget med mitt liv så varför finns jag då? Det finns så många sätt att avsluta allt på. Hoppa från en bro eller ett tåg. Hänga sig eller sömnpiller. Kväva sig själv eller avlossa ett skott. m.m Att leva ett liv med självskadebeteende är inget jag vill, men måste. Det har typ blivit som ett beroende för mig att göra det varje gång jag mår dåligt. Det är blandade känslor just stunden när jag gör det. När jag sitter där på min säng och där rinner ner från mina armar. Ilska och ledsamhet för hur misslyckad jag är.

    Har försökt med det mesta för att avsluta mitt liv men i sekunden innan allt så har jag tänkt på min familj, släkt och vänner. Tanken på hur det ska reagera. Det är enda anledningen till att jag lever vidare. Har egentligen inget att må dåligt över. Jag har mat, kläder, familj och vänner som bryr sig om än. Skola med relativt bra betyg. Vad har jag egentligen att klaga över eller må dåligt över? Ingenting!!!! Men endå mår jag skit och har dessa tankar.

    I 3år har jag fått plågas med dessa tankar och nu blir det värre och värre. Det börjar gå över till varje minut och sekund. Hur länge kan jag hålla allt hemligt för mina föräldrar? Om det ens någonsin får reda på allt detta, hur kommer det reagera? Ledsna, arga, sura eller rädda? Det sista jag vill är att såra dom och göra dom ledsna. Vill inte förstöra deras liv. Men vad jag än gör förstör jag deras liv. Lever jag vidare så kommer det få reda på det. Kan ju inte dölja min kropp för tid och evighet. Då kommer det kännas som jag svikit dom men dör jag så kommer dom aldrig bli hela igen. Det enda jag vill är att dom ska må bra. Vilket dom gör nu som omedvetna. Vill inte förstöra deras liv.

    Jag vill må bra igen. Men kan inte, har försökt med allt. Andningstekniker, Gummibandstrick, Meditation och yoga. Inget funkar. Mår bara sämre och sämre för varje dag som går. Sitter uppe natt efter natt och gråter och gråter. Vad har jag gjort för fel? Varför ska jag må såhär? Vill verkligen inte mer.

    Jag vet att jag borde snacka med någon psykolog eller kurator men det går inte. Även om det har tystnadsplikt så har det anmälningsplikt. Eftersom jag är minderårig så kommer mina föräldrar få reda på det förr eller senare via dom och det är det sista jag vill. Och jag vet att om jag skulle prata med någon psykolog eller något liknade så skulle jag inte få fram ett ord. Är så jävla dålig på att prata. Känns bättre att skriva.  Så det kommer inte ens på frågan att jag ska göra. Har många gånger funderat på att skriva till mina föräldrar istället för att prata men har inte vågat. Rädd för deras reaktion. Än så länge märker dom inget och kanske kan jag rädda detta i nöden innan det får veta något. KANSKE. Orkar inte leva mer och enda utvägen till att må bra igen är DÖDEN. Då kan jag övervaka min familj hela tiden som ett spöke eller ande. Då är jag ju i deras närhet hela tiden.

     

    Tycker du ska prata med nån …du har kanske nån underliggande diagnos som inte blivit utredd…tror ensamhet är värst prata med dina föräldrar eller psykolog…man ska inte behöva bära på sånt här ensam särskilt inte när man är så ung som du…💜💙💚

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.