8 år gammal, sitter i mormors kök när mamma kommer och säger Pappa finns inte mer.
16 år gammal, är hemma hos min morbror i Stockholm med mamma och syster son, jag sitter där på rummet och då kommer mamma och säger Din halv syster (NAMN) är död
17 år gammal sitter på mitt rum i huset två dagar innan min 18 årsdag mitt på kvällen, hör hur nån knackar på ytterdörren, men noterar ej vem det är. 10 minuter senare kommer mamma upp tar ett djupt andetag och säger Din syster är död, polisen var här precis och berättade att hon dött av en överdos
17 år gammal, ringer farmor och farfar, pratar lite, farmor frågar om jag vet vad som har hänt i Småland där mina kusiner bor, jag svarar nej Din kusin (NAMN) har gått bort
19 år gammal, hemma i lägenheten ringer mormor och berättar att plast morfar fått en stroke och dem är på akuten. Jag och mamma åker upp dit läget är stabilt, vi åker hem sover och mormor och mamma åker till morfar när dem vaknar. Senare den dagen vid 16 tiden åker jag och hämtar min bror och vi åker upp till sjukhuset. När vi kommer till avdelningen säger mamma till oss att sätta oss ner Han somnade in för en halvtimme sedan.
Igår fyllde min bror 31 han hade haft ett underbart kalas vart hur lycklig som helst, men hans pappa förstörde hans lycka genom att enbart vara negativ och inte alls glad för hans kalas (Dem pratade i telefon då vi inte bor i samma stad). Jag skulle åka och köpa mat till min bror och de gjorde jag så snällt, när jag kommer hem till honom står ambulansen utanför och har plockat min bror pga tabletter blandat med alkohol. Detta är 2 gången på mindre än 1 månad jag åker med honom upp till akuten och spenderar natten där med honom. Snälla folk som jag har pratat med som jobbar inom psykiatrin ta honom seriöst för en gångs skull för jag klarar inte av detta väntandet mer, varje dag tänker jag att de är sista gången jag ser min bror, skulle min bror dö så vill jag inte mer och jag kommer inte att klara mer.
