Tuff period och svårt att bryta negativa tankebanor

Mitt liv har varit svårt sedan dag 1 i grundskolan då jag blev mobbad för allt möjligt. Detta fortsatte sedan genom hela skoltiden. Det var både verbalt och en del slag. Men ingen hjälpte mig. Detta har naturligtvis satt sig psykiskt och påverkat självförtroendet.

Efter gymnasiet var det dags att söka jobb, jag fick endast städjobb, började senare plugga på universitetet och klarade av det trots att jag samtidigt blev diagnostiserad med svår reumatism. Nu är det ännu svårare att få jobb då jag lider av både reumatism och panikångestattacker/blandad ångest. Jag har i flera år sökt hjälp för det psykiska men har inte fått rätt hjälp utan blir bara skickad till usla terapeuter som inte hjälper mig framåt utan det blir bara flera steg bakåt. Oftast slutar hjälpsökande med att jag åker in till psykakuten som skickar hem mig med lugnande och hänvisar till vårdcentralen.

Jag vill få till en utredning om bakomliggande orsaker till ångesten men får inget gehör. Visst jag har varit utbränd ett flertal gånger men jag tror att nåt annat ligger bakom ångesten som kommit och gått. Allt detta gör att jag har hamnat i negativa tankebanor som är svåra att bryta.

Jag känner mig uppgiven eftersom jag inte får den hjälp jag behöver och vet inte längre vart jag ska vända mig.

Det enda som just nu hjälper lite mot ångesten är att träna, vilket jag gör 2-3 ggr i veckan….

Jag har inga självmordsplaner eller tankar men det är jobbigt att hela tiden må dåligt.

Har inga vänner, och ett jobb jag vantrivs på. Det sociala funkar inte alls för mig.

Anonym skrev:

Mitt liv har varit svårt sedan dag 1 i grundskolan då jag blev mobbad för allt möjligt. Detta fortsatte sedan genom hela skoltiden. Det var både verbalt och en del slag. Men ingen hjälpte mig. Detta har naturligtvis satt sig psykiskt och påverkat självförtroendet. Efter gymnasiet var det dags att söka jobb, jag fick endast städjobb, började senare plugga på universitetet och klarade av det trots att jag samtidigt blev diagnostiserad med svår reumatism. Nu är det ännu svårare att få jobb då jag lider av både reumatism och panikångestattacker/blandad ångest. Jag har i flera år sökt hjälp för det psykiska men har inte fått rätt hjälp utan blir bara skickad till usla terapeuter som inte hjälper mig framåt utan det blir bara flera steg bakåt. Oftast slutar hjälpsökande med att jag åker in till psykakuten som skickar hem mig med lugnande och hänvisar till vårdcentralen. Jag vill få till en utredning om bakomliggande orsaker till ångesten men får inget gehör. Visst jag har varit utbränd ett flertal gånger men jag tror att nåt annat ligger bakom ångesten som kommit och gått. Allt detta gör att jag har hamnat i negativa tankebanor som är svåra att bryta. Jag känner mig uppgiven eftersom jag inte får den hjälp jag behöver och vet inte längre vart jag ska vända mig. Det enda som just nu hjälper lite mot ångesten är att träna, vilket jag gör 2-3 ggr i veckan…. Jag har inga självmordsplaner eller tankar men det är jobbigt att hela tiden må dåligt. Har inga vänner, och ett jobb jag vantrivs på. Det sociala funkar inte alls för mig.

God dag här på Mind Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Jag hör VERKLIGEN att Du inte på långa vägar mår bra och vill ha handfasta råd.

* Finns det ingen alls, alltså någon bra Läkare / Överläkare på din Vårdcentral (=VC eller Husläkarmottagning som kan skyndsamt skicka en remiss till Psykiatrivården med specifika behovsinriktad instruktioner i detalj t.ex. om att Du vill ha en utredning om din Ångest etc till Öppenvården, vuxen eller om Du är under 18 år är det BUP som gäller än en Öppenvårdsmottagning i det Län och hemkommun Du bor inom?

* Har Du någon form av anhöriga / föräldrar som Du kan våga prata ut med om Ditt mående / hälsotillstånd eller har Du ev. ingen bra relation till dem?

Om Du vill prata ut med någon så ställer jag mer än gärna upp här på Mind Forumet.

Kramar…

På återseende…

Är över 18 och jag sökt hjälp ett flertal ggr. VC skickar bara till kurator trots att jag ber om kontakt med psykiatrin. Jag orkar inte tjata när jag mår dåligt och inte får gehör. Mående går i perioder och oftast mår jag bra när jag väl får en läkartid (långa väntetider)

Har under åren bara haft 1 bra person att prata med men hon har startat eget med inriktning på annat.

Brukar kunna prata med min pappa som har liknande erfarenheter. Ska kontakta honom senare idag.

Och nej jag mår inte bra men har inga tankar på att göra mig själv illa. Försöker hitta fritidssysselsättningar som kan få mig att må bra och har lite på gång men inget är klart än. Och jag har som sagt inga vänner och har aldrig haft.

 

Anonym skrev:

God dag här på Mind Forumet. * Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan. * Jag hör VERKLIGEN att Du inte på långa vägar mår bra och vill ha handfasta råd. * Finns det ingen alls, alltså någon bra Läkare / Överläkare på din Vårdcentral (=VC eller Husläkarmottagning som kan skyndsamt skicka en remiss till Psykiatrivården med specifika behovsinriktad instruktioner i detalj t.ex. om att Du vill ha en utredning om din Ångest etc till Öppenvården, vuxen eller om Du är under 18 år är det BUP som gäller än en Öppenvårdsmottagning i det Län och hemkommun Du bor inom? * Har Du någon form av anhöriga / föräldrar som Du kan våga prata ut med om Ditt mående / hälsotillstånd eller har Du ev. ingen bra relation till dem? Om Du vill prata ut med någon så ställer jag mer än gärna upp här på Mind Forumet. Kramar… På återseende…

Anonym skrev:

Är över 18 och jag sökt hjälp ett flertal ggr. VC skickar bara till kurator trots att jag ber om kontakt med psykiatrin. Jag orkar inte tjata när jag mår dåligt och inte får gehör. Mående går i perioder och oftast mår jag bra när jag väl får en läkartid (långa väntetider) Har under åren bara haft 1 bra person att prata med men hon har startat eget med inriktning på annat. Brukar kunna prata med min pappa som har liknande erfarenheter. Ska kontakta honom senare idag. Och nej jag mår inte bra men har inga tankar på att göra mig själv illa. Försöker hitta fritidssysselsättningar som kan få mig att må bra och har lite på gång men inget är klart än. Och jag har som sagt inga vänner och har aldrig haft.

God kväll här på MiND Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Jag tycker Du ska försöka ta “DIREKTKONTAKT” med den närmsta Öppenvårdsmottagning inom Psykiatrivården, vuxen i ditt Län och hemkommun eller grannkommun, SNÄLLA ge INTE upp, håll ut, jag har varit i de sämsta dagar någonsin och vet väldigt mycket om LIVETs olika fasader…

* Hur gick det för dig, att prata med din pappa, förstår han ditt måendesituation?

* Har Du någon form av medicin för din ångest eller har Du inte fått något pga f.n. ingen kontakt med psykiatrivården?

Var rädd om dig och ta hand om dig också…

Kramar…

På återseende…