Hej.
25 år, grabb.
Jag har insett att vara deprimerad kommer med vissa laster, bland annat bryr man sig inte lika mycket om det man skriver trotts att man bryr sig så pass mycket att man måste skriva.. så ni får ursäkta alla felskrivningar.
Jag har mått bra majoriteten av mitt liv och troligen varit rätt förskonad från psykisk ohälsa.
För ca 1 år sedan började jag inse att jag började bli instabil. Nu har jag remiss hos psykiatrin men det kan dröja innan jag får hjälp då de har mycket att göra. Det känns skönt att jag tagit steget samtidigt som jag är skeptisk till vad det kommer leda till. Varje dag simulerar jag min presentation för psykologen, å ena sidan känner jag att jag överdriver och att mina problem är löjliga och utan faktiska lösningar då de inte är faktiska problem å andra sidan är jag rädd för att de ska dra slutsatsen att jag inte behöver hjälp. Jag känner mig löjlig och överdramatisk. Jag har under en längre tid bara ignorerat min ohälsa – fördelen var att den inte var lika värklig – nackdelen att den inte sluta växa. Nu har jag hamnat i ett mellanland där min familj och sjukvård är lite mer insatta – vilket gör det mer verkligt. Nu är jag i valet och kvalet om jag ska göra det helt verkligt (sjukskriva mig) fullt medveten över att det kommer försämra mina framtidsplaner markant. Jag hamnar i en ond cirkel där jag undrar om jag inte kan motivera mig till att leva detta liv hur skulle jag kunna motivera mig till att leva ett sämre liv? cirkeln känns ganska hopplös…
Jag är så fruktansvärt trött över att mitt liv den senaste tiden sakta men säkert blir sämre och sämre. Jag är arg på livet och arg på mig själv för min otacksamhet. Jag vill få till en ändring men jag vet att alla ändringar kommer leda till ett sämre jobb och sämre liv. Idag var första dagen som jag tänkte att ifall min död kan rädda någon annans liv så är jag redo att dö. Jag tänker inte ofta på självmord men livet skrämmer mig mer än döden….
Känns jobbigt att jag befinner mig här och ser bara dåliga lösningar…. som att skriva detta anonyma brev…
Jag är en sämre människa idag än vad jag var för ett år sedan och då var jag sämre än året innan. Jag vill sluta denna trend….