Trasig själ
-
Avregistrerad användare
”En trasig själ söker vila och frid
Kämpar förtvivlat, en slutgiltig strid
Mörker, ensamhet, ånger och svek
Livet blev kamp i en ångestfylld lek
Splittrade sköldar, avbrutna svärd
Kroppen förbrukad, dränerad och tärd
Hoppet som sinar, viljan som dör
Uppgiven klagan finns ingen som hör
Ensam och blottad, förnedrad av skam
En isande kyla i avgrundens famn
Rädslan för mörkret är äntligen över
Vinternatt nalkas i kyla som söver
Mitt sargade inre, min hopplösa strid
Min trasiga själ, må du vila i frid”.
Vet inte hur jag ska orka mer. Vill inte ge upp men hela kroppen säger emot. Den vill vila. Jag är så trött. Det är så svårt. Orkar inte kämpa i ensamheten.
Avregistrerad användareHar du skrivit dikten? Den är jättefin.
Jag vet inte vad jag kan skriva för att ge tröst och hopp. Bara att du är värdefull!
Avregistrerad användareJa det var fint skrivet o så sorgligt…..Beskriver hur jag själv känner…..svårt att skriva något hoppfullt o tröstande för jag befinner mig i mörker milt uttryckt…
Du skrev” vill inte ge upp”………”.men kroppen vill vila” Du kanske ska låta kroppen vila….O vara snäll emot dig själv ta hand om dig o ge dig det du skulle önska du gavs av andra …men kanske det är svårt.
som för mig att nu vara snäll emot mig själv.ångesten o depressionen ,djävulsk sjukdom,är inte snäll o att ständigt kämpa med gör att hoppet sinar o sorgen o den desperata förtvivlan skrämmer mig. Jag har massor av ideer att få energi men gör inget av det pga att depr.o ång är djup o stark.Vill man ha käcka råd om allt man kan göra för att få energi ?vet man inte själv vad man kan göra.Om någon börjar med det blir jag bra ledsen för tror inte jag vill längre allt som jag gillade att göra innan …..
..önskar att du ger dig själv vila så att du får energi o att du får tro o hopp att leva utan “svåra strider”..
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.