Trasig själ

”En trasig själ söker vila och frid

Kämpar förtvivlat, en slutgiltig strid

 

Mörker, ensamhet, ånger och svek

Livet blev kamp i en ångestfylld lek

 

Splittrade sköldar, avbrutna svärd

Kroppen förbrukad, dränerad och tärd

 

Hoppet som sinar, viljan som dör

Uppgiven klagan finns ingen som hör

 

Ensam och blottad, förnedrad av skam

En isande kyla i avgrundens famn

 

Rädslan för mörkret är äntligen över

Vinternatt nalkas i kyla som söver

 

Mitt sargade inre, min hopplösa strid

Min trasiga själ, må du vila i frid”.

 

Vet inte hur jag ska orka mer. Vill inte ge upp men hela kroppen säger emot. Den vill vila. Jag är så trött. Det är så svårt. Orkar inte kämpa i ensamheten.

Har du skrivit dikten? Den är jättefin.

Jag vet inte vad jag kan skriva för att ge tröst och hopp. Bara att du är värdefull!

Ja det var fint skrivet o så sorgligt…..Beskriver hur jag själv känner…..svårt  att skriva något hoppfullt o tröstande för jag befinner mig i mörker  milt uttryckt…

Du skrev” vill inte ge upp”………”.men kroppen vill vila” Du kanske ska låta kroppen vila….O vara snäll emot dig själv ta hand om dig o ge dig det du skulle önska du gavs av andra …men kanske det är svårt.

som för mig att nu vara snäll emot mig själv.ångesten o depressionen ,djävulsk sjukdom,är inte snäll o att ständigt kämpa med gör att hoppet sinar o sorgen  o den desperata förtvivlan skrämmer mig.  Jag har massor av ideer att få energi men gör inget av det pga att depr.o ång  är djup o stark.Vill man ha käcka råd om allt man kan göra för att få energi ?vet man inte själv vad man kan göra.Om någon  börjar med det blir jag bra ledsen för tror inte jag vill längre allt som jag gillade att göra innan …..

..önskar att du ger dig själv vila så att du får energi o att du får tro o hopp att leva utan “svåra strider”..