Hem > Forum > Livet > There is no life in the void

There is no life in the void

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Trådstartaren

    Tjena hejsan.

    Det är första gången jag lägger ut min livssituation på internet. Oklart vart jag vill komma med det hela, men har ingen som vill eller kan finnas till IRL, så att säga. Har tänkt omvandla min upplevelse av livet i skrift förut, men kommer aldrig riktigt till skott.

    För några år sedan ”vaknade” mitt sinne och allt blev föremål för en ny granskning. Livet, både före och efter. Människor, normer, religion, filosofi, psykologi, politik. Mig själv. Ser verkligen allt annorlunda idag. Medvetandet innan var på intet sätt en tanklös zombie, men i jämförelse med hur det är nuförtiden känns det så. Den personen är ett minne blott, väldigt främmande.

    Allt detta på gott och ont. Tyvärr mestadels det senare. Depression, ångest, panikångest. Enorma overklighetskänslor till hela existensen och väldigt distanserad till hur andra människor fungerar. Tankar om att inte finnas till, men inga konkreta tankar om självmord. Har självmedicinerat i perioder för att få tyst inombords, både med alkohol och ”lättare” droger, men kommer alltid självmant till en brytpunkt och lever nykter under en längre tid. Tränar intensivt i perioder, är vegetarian.

    Lever ensam, känner mig ensam. Splittrad familj. Har vänner, men de har annat att pyssla med verkar det som, så vi ses sällan och bara i grupp. Samtliga känner till mitt tillstånd och har erbjudit sig lyssna, men ingen vill höra detaljerna, så ingen frågar något. Har långt gångna planer på att flytta längre bort (har gjort så tidigare av andra anledningar). Plugg som lockar, så inte bara flykt och hopp om nystart.

    Har tagit hjälp av psykolog, men det rann ut i sanden. Känner inte att min situation blev tagen på allvar och efter en oproffsig fadäs från psykologens sida, slutade vi båda att höra av oss.

    Just nu lever jag i ett ingenmansland av meningslöshet i väntan på studier nästa höst, men kämpar dagligen för att vända det mentala. Pendlar mellan hyfsat bra dagar (som idag), euforiska dagar och väldigt depressiva dagar, där det är svårt att kontrollera vart tankarna vandrar. Läser en del avancerad psykologi och filosofi på fritiden för att hjälpa mig själv. Är lättlärd och hade lätt i skolan, ses av omgivningen som lugn, sansad och ”smart”. Men inombords går hjärnan på högvarv och känns stressad, har alltid haft svårt att somna på kvällarna. Är trött och energilös på dagarna, både i kropp och sinne. Dagdrömmer och tappar fokus även under samtal, vissa koncentrationssvårigheter. Tänk huvudkaraktären JD i serien Scrubs. Misstänker ADD. Har sedan 16-års ålder stressrelaterad migrän med strokeliknande symptom före själva huvudvärken, förekommer en gång i kvartalet ungefär.

    Jag vill falla in i lunken igen, men vet inte hur. Vara passionerad över det som omger oss alla, såsom människor, hobbys, vardagssysslor och att vilja bilda familj i framtiden. Det vanliga livet liksom. Eller ja, jag vet inte alls egentligen. Känns som att det är en helt ny människa jag lär känna, eller är med och skapar. Identitetskris månne.

    Hur som helst, jag fick skriva av mig lite i alla fall. Det tog två timmar att skriva det här.

    Tack för att du läst

    Är du utred för varför din hjärna började gå på högvarv?

    Jag förstår din text som om du oxå har mörka perioder också?

    Förresten -du är bra på att skriva …

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.