Tankar om vad jag ska svara gör mig galen, social fobi?

Hej!

Först och främst vet jag inte ens hur jag ska formulera detta men jag ger det ett försök.

Nu på den senaste tiden har jag utvecklat någon form av social fobi. Jag har gått in i en högre tjänst på jobbet vilken innebär personalansvar. Detta har gjort att jag insett att jag har noll social förmåga. Jag kan inte föra en konversation och tycker det är väldigt ansträngande att se hur lätt det är för andra, jag vill ha det så!! Hur jag än försöker så känns det som om jag gör bort mig i sociala sammanhang (även om jag vet att jag säkerligen inte gör bort mig). Ändå får jag den känslan och jag får ångest. Detta har lett till att jag flera gånger väljer att undvika vissa sociala sammanhang..

Det tar helt stopp i hjärnan och jag får inte ut ett ord ibland, det är väl prat om vädret (typisk svenskt). Sen om den andra personen inte fortsätter prata så dör hela konversationen ut och det blir en konstig stämning..

Hur kan jag komma ur denna onda spiral och hur kan jag lära mig att prata med folk?!
Ofta väljer jag att sitta tyst och inte säga något om jag inte blir tilltalad…

Hej,

Låter som du är trött på att inte kunna kommunicera med andra på ett sätt som känns naturligt och avspänt? Gissar att du längtar efter mer enkelhet i detta?
Jag kan känna igen mig i det du skriver. Jag har ingen direkt “naturlig” förmåga att kommunicera, men har tränat på det och känner mig nu mer bekväm. Det finns ju en del litteratur och kurser i ämnet om du är intresserad av det. Själv hittade jag till något som kallas för NVC, Nonviolent communication för många år sedan. Det gjorde susen för mig! 🙂
Hoppas du hittar ett sätt att utvecklas på som funkar för dig.

Tjing!

Anonym skrev:

Hej! Först och främst vet jag inte ens hur jag ska formulera detta men jag ger det ett försök. Nu på den senaste tiden har jag utvecklat någon form av social fobi. Jag har gått in i en högre tjänst på jobbet vilken innebär personalansvar. Detta har gjort att jag insett att jag har noll social förmåga. Jag kan inte föra en konversation och tycker det är väldigt ansträngande att se hur lätt det är för andra, jag vill ha det så!! Hur jag än försöker så känns det som om jag gör bort mig i sociala sammanhang (även om jag vet att jag säkerligen inte gör bort mig). Ändå får jag den känslan och jag får ångest. Detta har lett till att jag flera gånger väljer att undvika vissa sociala sammanhang.. Det tar helt stopp i hjärnan och jag får inte ut ett ord ibland, det är väl prat om vädret (typisk svenskt). Sen om den andra personen inte fortsätter prata så dör hela konversationen ut och det blir en konstig stämning.. Hur kan jag komma ur denna onda spiral och hur kan jag lära mig att prata med folk?! Ofta väljer jag att sitta tyst och inte säga något om jag inte blir tilltalad…

 

Lär dig något om Historia ! Esoterik ,energin i pyramiderna etc!,bygg på med det du gilla ,gärna något som intresserar alla dvs dom själva! du kan något som förstorar det sätt dom ser på sig själva! TEX!

Jag känner igen Allt du skriver, så du är inte ensam.

När jag står i kassa och ska ta betalt tappar jag orden så det blir pinsamt. Ångesten kommer och sedan ibland en panikattack.

Det där med stopp i hjärnan känner jag också mycket igen man tappar ord och blir blockerad pga ångest (tunnelseende) , vet ej vad jag ska säga och sedan snurrar tankarna iväg.

1. Jag kommer göra bort mig

2. Andra märker att jag är nervös.

3. Jag duger inte och gör allt fel.

4. Alla hatar och tycker illa om mig!

5. Det skulle vara bäst om jag inte ens visar mig

Och så kommer isoleringen…

Mina problem började efter svår mobbing där jag blev förlöjligad offentligt.

Så till er som mobbar.

SLUTA genast!!! Ni kan skada andra människor för livet som kan påverka arbete, relationer, psykiskt mående mm.