Hem > Forum > Livet > Syskon i obalans

Syskon i obalans

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Min lillebror mår inte alls bra i sin livssituation just nu. Han tar till alkohol varje dag – även om han inte är berusad eller så. Men ändå känns det som att han inte klarar sig utan det en endaste stund utanför jobbet. Hans nya flickvän vägrar acceptera att han inte vill ha henne i sitt hus, och menar att de måste vara överens om att dela på sig och att det inte ”räcker” med att han vill. Eftersom hon inte vill så kommer de fortsätta att vara dåliga för varandra tänker jag. Detta förhållande och min lillebrors dåliga samvete för att han skiljde sig från min svägerska går ut över hans barn dagligen. Konstant.
    Och ingen vill han lyssna på – alla är så emot honom upplever han.

    Hur kan jag nå fram till honom?
    Detta har nu pågått i snart 4 år

    Avatar

    Det kan vara väldigt jobbigt att stå vid sidan av och känna att man inte kan göra något när ens nära och kära beter sig destruktivt och självdestruktivt, inte vill lyssna och inte vill ta emot hjälp. Är barn inblandade blir det extra svårt. När det gäller vuxna människor har de ju ansvar för sig själva och sitt eget liv och man kan inte tvinga dem att ta emot hjälp förutom i fall av tvångsvård och liknande, men när det gäller barn har de vuxna runt omkring ansvaret att säga ifrån om de far illa.

    Avatar

    Håller med moderatorn – du kan inte få din bror att lyssna – det är verkligen frustrerande att lyssna och titta på när folk i en närmaste omgivning hela tiden väljer att fundera över sina felaktiga val i stället för det som går att göra något åt. Men jag tror att din bror lyssnar även om du upplever att du inte når fram. Men det tar väldigt lång tid att förändra sitt tänkande och speciellt om man mår dåligt och inte ser några lösningar.

    Min egen bror mår dåligt och han ser allt som händer som sitt fel och allt gott som händer som andras. Jag funderar oxå väldigt mycket på hur jag ska få min bror att se mönstret i sitt beteende istället för att tro att hans problem är så unika att ingen annan ska behöva belastas med dem. På det är det ju fortfarande skamligt med att vara psykiskt sjuk och varje person som mår dåligt kan ju uppleva att de riskerar att bli stämplade som dårar. Min bror sökte hjälp först efter att hans arbetsgivare tvingade honom  att välja mellan att bli avskedad eller få en psykiatrisk kontakt. Det har hjälpt honom väldigt mycket och gett honom bättre redskap att hantera sina tankar.

    TANKAR – Det är spår som är svåra att ändra på. Kanske kan du väcka ett intresse till förändring genom att du tipsar om vårt forum. Här kan ju din bror skriva av sig utan att behöva utlämna sig – för ofta är det ju svårt att tala med folk som är främmande och med folk som är för nära – men här är ju ingen vare sig nära eller långt bort – det är ju bara skärmen och den som skriver…

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.