Hem > Forum > Livet > Svårt med balans

Svårt med balans

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Började på ett nytt arbete igår vid sidan om studierna. Trodde först inte alls jag skulle få gå på intervju. När jag fick det tänkte jag att det är bra att öva sig på en första intervju i en ny bransch som hör ihop med mina studier. Men att endast se intervjun som ett övningstillfälle. Jag råkade dock få jobbet. Igår skulle jag dit och tänkte då att jag nog inte lär får några pass framöver och därför bara kan beta av den här dagen och att det blir snyggt på CV:et men att planen fortfarande inte är att arbeta särskilt mycket. Efter jag varit där har jag redan fått massa fler pass och nu känner jag mig orolig över hur jag ska orka den här terminen, dvs. mängden energi det här kräver. Det är en akilleshäl att boka in för mycket och köra slut på mig själv.

    Nu ser det ut som att jag kanske gjort det igen. Ingen vila, ingen ro, utan har ständigt massa skyhöga mål och förväntningar på mig själv som jag vill leva upp till. Oftast på bekostnad av mitt välmående. Det är som att jag ofta skjuter upp det till att bara vilja stå ut ett tag till, några månader till, det kan vara värt det osv. Det värsta är väl att det allt som oftast just är värt det, på längre sikt. Får ångest av att inte ta mig framåt eftersom jag mår så grunddåligt ofta och behöver skapa mig ett bättre liv. Så den psykiska hälsan går ofta hand i hand med att vilja ta sig ur en ond spiral av att inget förändras till något ljusare, men samtidigt tar energin ofta slut och jag tvingas göra avkall på andra saker.

    Nu är planen att klara av det här till sommaren. Att absolut inte planera in aktiviteter eller typ någon stor uppgift under sommaren. Satt tidigare idag och tänkte på att jag borde ta körkort i sommar, det brukar jag tänka varje år, men aldrig gör. Är så trött på dessa ”att göra listor” i livet och att man aldrig riktigt kan få vila. Unna sig semester.

    Hur många procent är tjänsten på? Du kan alltid säga till din arbetsgivare ”hej, jag studerar och ni har givit mig fler pass än vad jag har kontrakt på. Och det funkar inte för mig.” Eller något likande, de kan aldrig begära att du ska arbeta fler timmar än vad som står på pappret. Och rent ut sagt, förstår inte de det säg upp dig.
    Säger det att de förväntar sig att man ska jobba mer, även om kontakter säger något, säg tack och hej.

    Ändå ingen arbetsplats du vill vara på då

    Trådstartaren

    <3 Tack för dina ord! Nejdå det är en bra arbetsgivare. Efter jag skrev det där inlägget ovan började jag tacka nej till vissa pass och det var ett bra drag och helt okej också för min chef – absolut! Var där ikväll och det var himla trevligt. Vilat ganska mycket senaste tiden. Kommit in i arbetet också mer och mer och gör framsteg i det som man behöver kunna. De frågade igår om jag ville hoppa in idag t.ex. för ett extrapass (någon hade blivit sjuk) och jag svarade ”ja” mest för att jag kände mig lite ensam och ville ha sällskap av kollegorna där. Tror det är studierna som kräver för mycket. Och en kombination av studier och ny på jobbet var ”too much”.

    Vet faktiskt inte hur många procent tjänsten är på. Orkade inte läsa kontraktet så noga men jag uppskattar det till kanske 30 timmar i månaden. Så det är verkligen extra, extra. Däremot ett ganska krävande arbete så måste ha hundra procent fokus. Det tar på krafterna. Glad iaf för den här arbetsplatsen och att det är snälla och faktiskt anmärkningsvärt avslappnade personer där. Det är nog jag som har något problem med att få balans och kanske har det att göra med att jag varit utbränd förr och därför har ganska ojämn energi dag för dag. Svårt att veta då hur man ska lägga upp schemat och när man måste tugga sig igenom vissa plikter.

    Har du arbete?

    Konstig fråga, men du har inte kollat in i ADD och ADHD?

    Ja, men söker mig efter nya platser. Är tyvärr en av dem som inte har en chans att komma in i studier så jobbat sedan studenten. Har dock insätt att jag inte mår bra av 100% tjänster och funkar bäst under 80%. Blir för mycket annars.

    Trådstartaren

    <3 Okej, jag förstår. Ja heltid, är himla mycket, håller med.

    Psykologer och så har inte sagt något om ADD eller ADHD så antar egentligen att jag kanske inte har det, eftersom ingen nämnt det inom sjukvården någonsin när jag varit där – under många år.

    Börjar undra om fokuset jag bör ha snarare är på min fysisk. Har fysiska sjukdomar och en teori som jag allt mer börjar tro på är att det gör mitt liv svårare. Jag borde ta tag i det mer. Kanske befinner mig på fel forum =)

    <3 Eller hur? Tror de flesta bara står ut när de egentligen skulle må bättre av inte jobba 100%, typ 70-85% är ganska bra mellanhand.

    Är lite fräck och antar att du är tjej, ber omusäkt om jag antar fel. Sorry. Men en psykolog, speciellt om man är inne för annat, kollar väldigt sällan efter de diagnoserna. Det är extremt ovanligt att tjejer får dem innan de fyller 23/25 för det går från ”duktig flicka” till ”utbränd kvinna”. Ofta när kvinnor har ADHD eller ADD har det pysisk ohälsa m.m som följer av en oupptäckt diagnos. Om du orkar, ta en googling och kolla vad det innebär att ha ADHD eller ADD hos tjejer, tiktok och youtube har bra info videos om det.
    Är du man kan det också bara bra att kolla in ändå. Pojkar får oftas diagnosen i tidig ålder, men ibland går det ouppmärksamt väl, så ta en googling!
    bara en varm uppmuntring, inget du behöver alls om du inte vill eller känner dig redo för.

    Prova att se vad det är som gör dig stressad, och när du blir stressad. Problemet med att bara titta på de fysiska är att ofta är det en reflektion på det pysiska. Mår du psykiskt dåligt mår kroppen fysiskt dåligt.

    Trådstartaren

    Tack! <3 Absolut, det är bara det att jag tycker pendeln har slagit om att det är så vanligt att tro att problem man har är psykiska. Speciellt kvinnor kan råka ut för det. Men så har man egentligen fysiska sjukdomar som ställer till det, och som ger psykiska problem i förlängningen. Det är inte så att jag har några ”små sjukdomar” direkt utan de är utredda och klara. Ganska problematiska egentligen. Jag har väldigt lätt att gå in i förnekelse när det gäller dem och vill hellre hitta någon psykisk förklaringsmodell. Men tyvärr är det så att mina största problem ofta bottnar i hur min kropp mår. Önskar många gånger det vore tvärtom. Vore mer bekväm med det. Vissa kanske känner motsatsen men det gör inte jag. Faktiskt oftast mer problem med kroppen än knoppen =)

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.