Studier visar att människor ofta mår bäst när man utmanas precis lagom mycket, det kallas flow. Varken total vila eller extrem prestation leder till långvarig lycka.
Att skriva om svåra känslor gör en tydligen lyckligare enligt lyckoforskningen. Det hjälper nämligen hjärnan att strukturera och bearbeta det svåra.
Bo i ett samhälle med hög tillit gör en lyckligare. I länder och i städer där människor litar på varandra, även främlingar, gör befolkningen i snitt lyckligare. Tydligen är samhällsförtroende lika starkt kopplat till lycka som individuell inkomst.
Forskning visar att överflöd av prylar och val paradoxalt minskar vår tillfredsställelse. Minimalism och att äga färre saker ökar ofta välbefinnandet.
Människor som känner att deras vardag speglar deras inre kompass (etik, moral och passioner) är mer harmoniska oavsett yttre framgång. Det kallas eudaimonisk lycka.
Frivillig ensamhet kan öka lycka när den är självvald. Tystnad, stillhet och reflektion i ensamhet kan ge ett lyckolyft och uttrymme för hjärnan för återhämtning.
Personer som pratar med djupt än ytligt är lyckligare. Studier har visat att människor som har fler meningsfulla samtal snarare än småprat rapporterar högre nivåer av tillfredsställelse. Det handlar inte om att prata mer utan om innehållet.
Paradoxalt nog visar forskning att människor som fantiserar väldigt positivt om framtiden kan bli mindre motiverade att faktiskt agera, vilket minskar chansen till faktiskt lycka. Lösningen är då att kombinera visionen med realistisk planering.
Lycka smittar. Om en vän är lycklig ökar din egen sannolikhet att vara det. En känd studie visade att lycka sprider sig upp till tre led i ett socialt nätverk.
Att uttrycka sin personlighet i kläder och inredning ökar känslan av välbefinnande. Folk mår bättre när de kan göra sina hem, skrivbord eller kläder personligt uttrycksfulla. Det ökar känslan av autonomi och autenticitet.
Folk mår bättre när de ”äger” sin historia – även om den är mörk. Studier visar att personer som reflekterar över sina livshändelser som en sammanhängande berättelse upplever större meningsfullhet och mindre ångest. Det kallas ibland för en narrativ identitet.
Fenomen som stjärnhimlen, stormar, konst och höga berg som ger känslan ac ”awe” minskar självfokus och ökar känslan av samhörighet med något större. Att känna sig ”liten” (förundran) höjer lyckan och ödmjukheten.
Människor är lyckligare när de är ”lite upptagna” än helt fria.