Småsaker är så onödiga

Hej,

Jag har hela livet brytt mig om småsaker och oroat mig för saker som är så små att de är onödiga. Till exempel att få F i skolbetyg kunde göra att jag mådde dåligt i veckor. Helt sjukt när jag tänker tillbaka. Och jag har själv märkt hur jag mår dåligt när jag bryr mig för mycket. Jag bryr mig också alldeles för mycket om vad människor tycker om mig. På senaste har jag försökt släppa detta då jag märkt att mitt mående totalt stressat ut. Så fann jag för några dagar sen mig i ett möte på jobbet där vi gick igenom ny information. En av dom sakerna var att tidskoder när vi tidredovisar har ändrats. Och jag bara satt där helt chockad över hur det kunde vara så viktigt. Det är ju inte som att jag kommer tänka ”va bra med dom där nya koderna!!” när jag dör, jag tror att vi i allmänhet bryr oss om sååå små saker som gör att vi rent av mår piss. Nä så nu ska jag bry mig om sånt som gör mig lycklig, som familj och vänner och att hitta på roliga saker på min fritid. Inte en massa småsaker som alltid kommer vägen. Livet är för kort för att bry sig om människor och saker som gör en att må dåligt. Bättre att bry sig om sånt som får en att må bra!

<3 Så klokt och tänkvärt!

Upplevde något liknande när en anhörig var sjuk för många år sedan och jag då förstod att sådant som att lyckas med tentor (eller något allmänt betyg) är verkligen obetydligt ur det större sammanhanget och när livet ställs på sin spets. Minns att jag kollade på månen och stjärnorna, bad om att min anhöriga skulle överleva och lovade att aldrig mer lägga så stort fokus vid små företeelser utan i stället på de viktigare värdena, som du säger: relationer, göra roligare saker, skapa ett vackert liv mm. Man kan lära sig mycket om livet när man är med om svåra situationer, får perspektiv, och livet tar en ny vändning.

Viktigt också att påminna sig – som du gör – när arbetsgivare kanske vill väcka allvaret i en gällande sådant som tidsredovisningar. Men att man behöver perspektiv och kanske intala sig att det inte handlar om att arbeta på sjukhus och är på liv och död? Om någon nu skulle logga sig fel eller använda fel kod kanske det också kan vara en lärdom för admin att öva sig i att det inte är “the end of the world”?

Det är många människor, speciellt arbetsgivare tycker jag, som verkligen skulle behöva övning i att inte spåra ur och bli så arga ifall någon arbetstagare t ex råkade göra fel? De kanske skulle behöva lite svåra livssituationer också för att få perspektiv på vad som är viktigt att lägga stor koncentration vid, och när man kan se det som att vi bara är människor och det finns viktigare aspekter av tillvaron? <3

T ex klimatet, hur kan tidsredovisningar vara så viktigt, men inte möten på arbetsplatser om att minska sina utsläpp? Sånt förbryllar mig =) Är ofta som att sila myggor och svälja kameler.