Majoriteten av människor är blinda för verkligheten, är man inte det så är det inte konstigt att man inte kan navigera som andra. Men man ska inte vara som majoriteten. Dom är bara tomma skal. Jag förstår den där känslan av att allt måste vara precis rätt. Och det är inget fel i det. Jag har märkt att det är precis så det ska vara. Man ska sträva efter att uppnå exakt det man vill, inte något halvdant som duger.
Jag har alltid varit en människa som bara observerar och studerar saker för att förstå verkligheten och livet. Främst för att jag vill ta mig härifrån. Jag har många teorier om saker, men vad jag kommit fram till hittills är att man som människa inte har någon egentlig fri vilja. Att hela den här verkligheten fungerar som en maskin, driven av simpla regler. Egentligen behövs inga medvetande varelser för att livet ska fungera. Livet i sig är separat från jaget verkar det som. Jag har alltid skilt på mitt jag och min kropp. Jag ser dom inte som samma. Jag är den som sitter fast i kroppen. Mitt vandrande fängelse.
Hur det har hjälpt mig? Det senaste halvåret ungefär har jag insett att all kunskap jag ackumulerat under livet nu hjälper mig enormt mycket, saker utvecklas väldigt fort och går i en väldigt positiv riktning. Det är inte kunskap man läser sig till. Utan det är mer en förståelse om vad livet och den här verkligheten är, hur den fungerar, och vad den sannolikt inte är. Teorier jag haft börjar visa sig stämma nu, saker faller på plats. Bokstavligt talat, lol. Jag behöver ved, senaste två dagarna har det ramlat in träd på tomten. haha. Det händer saker som nog snudd på skulle kallas mirakulösa. Men det är sånt som ofta missförstås om man försöker prata om det. Idag har jag satt två kraftiga grindstolpar vid infartsvägen till min stuga. Jag höftade bara lite grovt och grävde två, knappt en meter djupa gropar på var sida om vägen och stoppade ner stolparna. Normalt sett får man ju justera och hålla på. Men när jag kollade med laser nivell så var dom exakt på mm lika höga. Sånt händer bara inte. Och nu när jag hämtade datorn för att skriva detta meddelande, så när jag tittade ut genom fönstret, tändes lyset på bilen. Mind you, den har stått parkerad sen i måndags. Problem jag haft med kroppen i årtionden har försvunnit osv. Helt galet.
Promenader på natten är härligt. Jag jobbade natt i många år förr, och när jag var ledig brukade jag fortsätta sova på dagen och vara vaken på nätterna. Det var så tyst och skönt att var ute då. Tomt på folk. Ungefär som i början på pandemin då folk var livrädda för alla, haha. Minns hur härligt det var när det var så tomt på vägarna när man åkte iväg med bilen.
Sorry att det blev lite mycket jagprat nu. Är ganska egocentrisk av mig. Minns att du skrivit något om egocentrism. Är du egocentrisk av dig?
