jag har levt länge under press och stress, men värst av allt är nästan att inte få visa eller må som man verkligen känner.
vill inte riktigt berätta varför jag måste vara glad jämt för familj och pojkvän, eller jo min mamma vet att jag har en kille som har begått brott mot mig tidigare och hon är väldigt lyhörd om jag ringer och inte låter glad- då oroar jag henne. En gång när jag glömde att ladda mobilen under natten och hon intefick tag i mig under en lång tid så var hon helt förstörd när jag ringde upp och hon trodde att han hade mördat mig.
Eftersom hon har det jobbigt på sitt håll, med min far och andra saker, så har jag mer eller mindre valt att bara vara glad och stöttande och så vidare runt henne och när jag pratar via telefon.
Men det tar alltså e n e r g i att aldrig visa att man egentligen mår så dåligt att man vill kasta sig från ett stup eller typ gråta liggandes på golvet, väldigt mycket energi. Frågan är är det skadligt?
